Jag håller för närvarande på att läsa Johannesevangeliet på grekiska på mornarna. Ett skäl till det är att hålla min bibelgrekiska någorlunda levande och samtidigt läsa Bibeln för min uppbyggelse. Det som händer är inte i första hand att jag upptäcker djupheter i texten utan att det går väldigt sakta. Jag måste stava mig igenom orden, slå upp ord och verbformer. Det krävs ofta tre genomläsningar innan jag greppat innehållet. Därför blir det inte mer än i snitt fem verser varje dag (jag är snart halvvägs). Så opraktiskt och tidskrävande kan någon invända. Ja, det är det, men det händer något med min läsning när inte orden är så invanda som den svenska översättningen är och när jag måste uppehålla mig länge vid varje mening. Det blir ett idisslande som gör att texten och budskapet kommer till mig på ett nytt sätt.

Jaha, så kul för dig att du ”kan” grekiska, kanske många tänker, men vad hjälper det mig i min bibelläsning? Jo, det är faktiskt riktigt kul att kunna grekiska, men min tes är att en liknande effekt kan uppnås också med andra främmande språk. Redan en engelsk översättning (och de finns verkligen i mängder) ger mer motstånd och nya perspektiv än en svensk. Många har säkert läst ytterligare ett språk, som tyska, franska eller spanska. Skaffa dig en bibel på ditt B- eller C-språk så får du både restaurera dina kunskaper och hjälp att läsa bibeln på ett förnyat sätt.

Biblar på andra språk hittar du till exempel här >

Skriv sen gärna och berätta hur det gick!

/Per Westblom

Alldeles nyss blev jag uppringd av en journalist som ville fråga lite mer om de 21 – eller kanske 22? – regionala mötesplatser som Gemensam Framtid och equmenia anordnar i oktober och november från Boden i norr till Malmö i söder.

Journalistens huvudfråga var tydlig: Är det här en förankringsprocess då ni ska åka ut för att söka stöd för era förslag? Eller är det verkligen ett inhämtande av synpunkter och bidrag som ni är intresserade av?

Det var en bra fråga. Det vore ganska enkelt för några erfarna ”samfundsbyråkrater” (om det finns sådana) att på egen hand snickra ihop förslag till verksamhetsprioriteringar och en organisation som tar rimlig hänsyn till de tre bildarsamfundens traditioner och hittillsvarande verksamhet.

Men svaret var lika enkelt att ge: Syftet är alldeles entydigt: att få del av församlingars och enskildas tankar och idéer om kyrkan Gemensam Framtid. Hur ska vi i den nya kyrkan på bästa sätt vara till stöd för varandra i församlingar och internationella systerkyrkor och partners i uppgiften att leva ut missionsuppdraget? Det vill ha med oss synpunkter när vi åker hem! Att mötesplatserna sedan också kommer att ge aktuell information och något levande smakprov på vad som är på gång i Gemensam Framtid just nu – det är en bonus!

Vi som åker ut till dessa mötesplatser för att möta människor och församlingar kommer inte med färdiga förslag som vi vill sälja och få godkända! Vi kommer med en vision, ett antal tankar och några frågor som vi hoppas ska stimulera till varma, öppna och seriösa samtal om vad våra behov egentligen är när vi tänker på den nya kyrkan Gemensam Framtid.

Om alla ni som kommer tar det här på allvar så vågar jag lova att vi kommer att ta allt vi får med oss tillbaka på lika stort allvar. Det är ju just nu – när förändringen är nödvändig, när traditioner bryts upp och framtiden formas – som chansen är som allra störst att vara med och forma livet i den nya kyrkan!

Välkomna att vara med i det formandet – utifrån de utmaningar som ni står i. Så formar vi Gemensam Framtid tillsammans under Andens ledning – det är faktiskt enda sättet om den ska bli riktigt gemensam!

/Thord-Ove Thordson
Projektledare i Gemensam Framtid med samordningsansvar för fokusområden, strategiska inriktningar och regionutredning

I förra veckan var Otto Ernvik inne på mitt rum. Otto är missionär bland karener i Thailand och berättade på ett inspirerande sätt om bibelläsning i det sammanhanget. Han konstaterade att deras icke-skriftbaserade kultur egentligen ligger närmare Bibelns än vad vår gör. De har s a s närmare till Bibelns värld än vad vi har. Så han försökte undvika att ta omvägen över den västerländska läsningen när han läste Bibeln med sina karenbröder. Inte helt enkelt, men utmanande.

Han berättade också om en bibelläsningsmetod som kallas ”Simply the story”. Den går ut på att ledaren återger en bibelberättelse utantill och i princip ordagrant. Därefter ombeds en av deltagarna att göra samma sak. Slutligen samtalar man gemensamt om vad som händer i berättelsen, fanns det några valmöjligheter, vilka som agerar och så vidare. Här finns också tillfälle att upprepa det som missades i andra återberättelsen.

Fördelen med denna metod är att den inte kräver särskilt mycket förkunskaper hos den som leder. Han eller hon behöver kunna bibelberättelsen i fråga och kunna få en grupp att känna sig trygg så att deltagarna kan dela öppet med varandra. Grundtanken är att fler är mer lyhörda för Andens ledning än en enskild individ kan vara. Vi har ibland betonat den individuella bibelläsningen på bekostnad av den gemensamma. Jag vill verkligen uppmuntra var och en att läsa och tolka bibeln men det finns ett mycket stort värde att läsa och söka förstå tillsammans.

/Per Westblom

En av inriktningsgrupperna har som sin rubrik ”tro och lärjungaskap”. I veckan hade vi ett spännande möte i den gruppen. Ett bra samtal omkring viktiga frågor.
Den strategiska plattformen utgår ju från orden ”följ mig” det är en god och bra utgångspunkt för lärjungaskapet, att se, lära och följa i spåren efter han som valde korset väg för världens frälsning.

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Här ligger en stor utmaning för oss som enskilda troende, lokala församlingar och samfund. Hur återspeglar vi tron på ett relevant sätt i vår tid!

/Anders Marklund

I vintras besökte en grupp från Church of Scotland våra medarbetardagar – Vinterkonferensen. Gästerna från Skottland berättade om ett reformerande arbete inom sin kyrka som hållit på sedan 2004 och som fört mycket gott med sig. Detta arbete/projekt kallar dom Church without walls (Kyrka utan väggar/murar). För att ytterligare lära av deras resa är vi några som också valt att göra en resa – en resa till Skottland och Edinburgh. Vi är drygt 30 personer som nu finns här i en knapp vecka och på denna andra dag kan vi konstatera att det känns väldigt intressant och lärorikt. Samtidigt vet vi att vi själva måste göra vår egen resa men vi kan inspireras av varandra.

Hälsningar från en del av gruppen via Lasse Svensson

Att vara kyrka kan beskrivas på så många sätt. Likadant är det när vi ska försöka sätta ord på det som är viktigt att kyrkan ska dela och förmedla. Orden som vidgar tanken, målar bilderna och sätter oss i rörelse.

I den strategiska plattformen finns förhållningssättet ”hållbar”. Vad säger det dig? Vad är en hållbar kyrka?

I våras fick en projektgrupp och fyra arbetsgrupper uppdraget av styrelsen att finna former för hur den långsiktiga verksamhetsplanen mejslas fram.

Ingen har gjort det här tidigare. Vi prövar och lär, korrigerar och utmanar. Hoppas på en kyrka som vågar lära av det som händer och testa igen om det inte blir som vi tänkt oss. Det är då rörelsen uppstår. Det är då det spelar roll om du och jag är med och säger vad vi tänker eller ej.

Kanske känns det som om tiden alltid är för knapp, att det behövs mer tid att forma. Men kyrkan blir alltid klar. Hennes väsen är att vara på väg. Röra sig framåt. Det har också varit utgångspunkten i projektgruppens arbete. Därför hoppas vi på mötet på någon av de 21 regionala mötesplatser som sker i höst.

Tidigare än i andra processer ska det finnas tid och rum att lyssna in vad vi ska prioritera och vad vi inte ska göra just nu så vi formar en verksamhetsplan som skillnad. För Gemensam framtid skapas tillsammans! Och utgångspunkten är mission – som hålls samman internationellt och nationellt!

I projektgruppen har vi haft som mål

1. att erbjuda mötesplatser där så många som möjligt får komma till tals
2. att det behövs mycket tid till processen
3. att verksamhetsplanen formas utifrån församlingars behov samtidigt som omvärldsanalys och strategi är grundbultar
4. att målen gärna får vara fleråriga så vi hittar en tydlig riktning och fokusering

Vi har letat ord och begrepp som sticker ut och tar tag i oss. Som kan fånga något av vad Gemensam framtid är och gör som kyrka.

Och när vi landat ser det kanske till en början inte ut som så nydanande områden. MEN anar vi på djupet vidden av dessa områden kanske det revolutionerade är just det att Gemensam Framtid har som kännetecken;

•  samhällsbyggande och diakoni
• relationer och församlingsstöd
• tro och lärjungaskap
• bildning och utveckling

Utifrån dessa områden har de fyra strategiska inriktningsgrupperna bearbetat frågeställningar till mötesplatserna i oktober och november. Frågorna håller just nu på att slutgiltigt mejslas fram av projektgruppen. Frågor som vi hoppas ska hjälpa oss som kyrka att prioritera. Vad ska vi göra nu och vad ska vi inte just nu? Vilket nationellt stöd behöver vi i församlingarna för att vara en hållbar kyrka/hållbar församling?

Efter mötesplatserna påbörjas ett verksamhetsplansskrivande. Mål och riktning stakas ut som berättar vad Gemensam framtid ska vara och göra i ett långsiktigt perspektiv.

En verksamhetsplan är ju det där fantastiska som beskriver och UTMANAR oss i vad vi de närmaste åren lovat varandra fokusera och ta ansvar för. Vågrörelsen har börjat. Hoppas du vill vara med!

Elisabeth Lindgren
Ordförande i projektgruppen

Idag har vi försökt kartlägga det som vi vill lyfta fram inom fokusområdet Trovärdighet. Det är många områden och det kanske inte är så konstigt eftersom trovärdighet är något vi vill ska genomsyra allt vi gör.  Vi vill bland annat här på bloggen ha personliga berättelser från er. Vad tänker du på när du hör begreppet trovärdighet? Vad betyder det för dig, din församling, vår kyrka? Skriv gärna något kort här i kommentarerna! Skriv så kort du kan! Vi syns och hörs!

Inga Johansson och Anders Svensson

Lyssnade till ett föredrag häromdagen. En pastor berättade om sitt arbete och kom in på hur vi etiketterar varandra och oss själva. Så berättar han, och jag känner igen mig själv, om frågan man kan få; Är du evangelikal eller liberal? Hans svar blev så som mitt också brukar bli – ”Ja, det är jag!”

Detta är ju fel svar, eftersom man inte kan svara så på den frågan. Men för mig är det rätt svar, eftersom jag inte känner mig helt hemma i något av facken. Ju mer jag lyssnar på människor jag möter i kyrka och församling, kollegor och vänner, anar jag att vi är många som inte klarar av att hålla oss inom ett enskilt fack där vi ibland också kan placera in varandra. Denna sanning tror jag är viktig att vi bär med oss. Det är annars så lätt att börja skjuta på varandra och missuppfatta varandra. Alldeles i onödan.

När vi nu arbetar vidare med begreppet trovärdig, vill vi gärna hitta vägar till samtal där vi inte måste konfrontera varandra hela tiden. Skall vår nya kyrka vara trovärdig behöver vi lyssna in varandra och även lyssna in det samhälle som vi skall tjäna. Lyssnar vi noga kommer vi säkert att höra röster som berättar om längtan efter Gud, liv och gemenskap, rättvisa och frihet att få vara sig själv.

Pastorn jag berättade om inledningsvis är amerikan. Han hade talat länge och de flesta klassade honom nog som ”närmast evangelikal”! Så utmanas han att ge sin syn på homosexualitet och kyrkan. Då berättar han om smärtan och sorgen i det utanförskap han sett och känt drabba homosexuella i kyrka och samhälle. Och, den evangelikale pastorn visar sig i just den här frågan vara liberal!

Vi får hjälpas åt att locka varandra upp ur diken och skyttegravar, till möten och samtal. För vår egen skull, för Gemensam Framtids skull, för världens skull – och för Guds skull!

Vi hörs!

/Anders Svensson

Just nu pågår en församlingsutvecklingskonferens i S:t Jakob, Göteborg, arrangerad av Metodistkyrkan i Norden. Gunilla från fokusområde UPPDRAGET skickar en hälsning:

Vad är lärjungaskap för en 5-åring?

Orden är Johan Nilssons, ordförande för equmenia. Jag befinner mig i St Jakobs kyrka i Göteborg tillsammans med 169 andra metodister från Sverige,Norge, Danmark och Finland. Temat är församlingsutveckling och under 5 dagar träffas vi i storforum, smågrupper, gudstjänster och kafferaster för att samtala, byta erfarenheter och tillsammans gå vidare. Konferensen har fyra spår; församlingsplantering, fokusera på nytt, ett nytt sätt att vara kyrka, kyrkan och de unga. Det är inom det sistnämnda området som vi just nu sitter och samtalar tillsammans med Johan Nilsson och Marcus Olsson, gatupastor, som samtalsledare. Vi byter och bryter tankar utifrån våra olika erfarenheter och sammanhang.

Tillbaka till 5-åringen…

Tänk att få vara en kyrka och rörelse som tar barnet och barnets tro på allvar, som vågar skapa rum för trons olika uttryck i olika åldrar. Kanske skulle vi som kommit en bit pröva att också ta emot…

Igår kom jag hem trött efter en lång arbetsdag med många människomöten och nya intryck. Min yngste, nästan fem, ropar på mig:

”Mamma, du har inte bett med mig!” Jag går dit med orden. ”Jag är så trött, kan du be?” Jag sätter mig bredvid honom på sängen, och hör honom säga;

”Okej då,… jo Jesus,…ja, tack för idag, och för mamma och pappa och…”

Han fortsätter en liten stund och välsignelsen bäddar in mig i Guds kärlek. Det är verkligen så att Gud vänder på perspektiven. Och jag smyger tyst, styrkt ut ur rummet.

Mark 9:33-37

Gunilla Ikponmwosa

I helgen hade kyrkostyrelsen för Gemensam Framtid sammanträde. Vi var  på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Den ”gamla” GF-styrelsen möttes fredag kväll och lördag fm hade vi gemensamt möte. GF-styrelsen och GF-föreningen avslutar nu sitt arbete – de har ”gått i mål” i och med att Gemensam Framtid bildats. Kyrkostyrelsen fortsatte sammanträdet till söndag em.

Kyrkostyrelsen tar stafettpinnen vidare. Mycket är på gång och i ett uppbyggnadsskede. Styrelsens uppgift styrs till stor del av beslut i bildarmötet och senare kyrkokonferensen. Det är vad som ska göras. Men  hur görs det? Ett pass på lördagen ägnade vi åt kreativa samtal, intervjuer mm  om spelregler och arbetsklimat i styrelsen. Spännande! Magnus Fredricson, som ledde det arbetet, utmanade oss bland annat att göra en handlingsplan för att öka ”medkrafterna” i arbetet. Hur tar vi vara på den entusiasm och glädje vi upplever i styrelsen, så vi inte tappar den utan ökar den än mer? Härligt att skratt och glädje får rum under styrelsedagar, likväl som allvarliga samtal om svårare frågor.

Trött, men samtidigt uppfylld av entusiasm från så många, engagerade styrelsevänner, reste jag hem på söndag kväll.

PS kortfattad information om frågor som behandlats på styrelsens sammanträde läggs ut på annan plats på hemsidan.

/Ann-Sofie Lasell

ordförande