Gästbloggare om trovärdighet den här gången är Roland Hamlin. Roland bor i Delsbo och arbetar som konsult inom turism, kultur och idéutveckling under namnet Hamlin Eldsjälavård. Han är idag vice ordförande i Hudiksvalls missionsförsamling.

Jag tror på Gud, men jag litar inte riktigt på kyrkan alla gånger. Jag vet att det finns mycket gott i kyrkan, men jag har också sett ett mörkt stråk av fördömande och nedvärderande, som fått många människor att välja bort kyrkan som plats för sin andlighet. Jag vet, för jag är en av dem.

Jag lämnade min hemorts missionsförsamling 2003 efter att delar av församlingen grovt ifrågasatt uppriktigheten hos fem personer som bett att få bli medlemmar i den. De ingick i en grupp som planerade och genomförde sinnesrogudstjänster i kyrkan, välbesökta möten där 50-100 personer varje månad deltog med bön, vittnesmål och sång. Men de fick brutalt klart för sig att de inte var välkomna till församlingen om de inte också deltog i dess ”riktiga” gudstjänster, som vid den tiden mest samlade en handfull tanter som sjöng väckelsesånger från 50-talet till en gammal tramporgel.

De nya medlemmarnas ankomst ställde församlingen inför valet att förändras eller dö. Den valde att inte förändras. Någon medlemsintagning blev det inte, jag lämnade församlingen och sinnesrogudstjänsterna upphörde. Nu nio år senare är nedläggningsbeslutet ett faktum.

Jag berättar om den här händelsen i min bok ”När kyrkan står i vägen för Gud”, och på kyrkokonferensen i Linköping där jag deltar i fredagskvällens Nikodemossamtal om trovärdighet.

Jag träffade en av de fem häromdagen, och frågade hur hon har det med Gud idag. Hon berättade att kontakten med Gud finns kvar, när hon sätter sig ensam vid sitt piano. ”Nog längtar jag ibland efter en kristen gemenskap också, men jag går inte ofta till kyrkan numera. Jag känner att jag inte passar in”, sade hon. Själv hittade jag efter några år in i en annan församling, några mil hemifrån. Åter har sinnesrogudstjänsterna blivit en viktig del av min andlighet. Kyrkan fylls av människor som tänder böneljus, som köar till knäfallet för förbön och som skriver bönelappar. En del kommer troget till missionskyrkan dessa fyra gånger om året – men aldrig annars.

Varför ber vi om väckelse? Den pågår ju för fullt därute! Men ofta känner den sig inte hemma i våra kyrkor. Människor har blivit bortstötta av kärlekslöst tal och handlingar, av ifrågasättande och kritik som bedömer det yttre utan någon vetskap om det inre.

Jag är övertygad om att dessa bortstötta bär med sig nyckeln till kyrkans framtid. Att söka försoning med dem är första steget mot att åter kunna bli av betydelse för mängder av människor som längtar efter en kristen gemenskap där de får vara som de är, inte som andra tycker att de borde vara.

Jag önskar mig ett forum där människor som farit illa inom kyrkans ram fick utrymme att berätta hur de upplevt saken, utan att riskera att trampas ner på nytt. Jag önskar mig kyrkliga ledare som offentligt erkänner ”ja, kyrkan har gjort människor illa genom att behandla dem på ett sätt som inte Jesus skulle ha gjort”. Att förneka att kyrkan har eget ansvar för att gudstroende människor väljer bort kyrkan som plats för sin andlighet, det går inte att förena med tal om kyrkans trovärdighet.

/Roland Hamlin

Gästbloggare om trovärdighet den här gången är Ingmar Ångman, ordförande i Metodistkyrkans Kyrkostyrelse, till vardags socialchef i Degerfors kommun.

Vem ska jag tro på? sjunger Tomas Di Leva i en låt från 80-talets slut. Artisten September gjorde den i en egen version i programmet ”Så mycket bättre” 2010. Frågan är berättigad – många gör anspråk på att vara värda förtroende men få lyckas leva upp till detta. Förbi är den tiden när position eller titel var tillräckligt för att vi skulle lita på någon. För en tid kanske det kan räcka med en bild av trovärdighet men om den endast är ytlig blir den inte bestående. Nej idag mer än någonsin förr är enda vägen till trovärdighet utifrån vårt sätt att handla.

Trovärdighet handlar om att det vi säger och gör stämmer överens. ”Handling och bön må bli ett”.

Trovärdighet handlar om att vi tar parti för rättvisa och emot utnyttjande av människor för kortsiktiga vinstintressen.

Trovärdighet handlar om att stå på de svagas sida och ställa upp för människor som har det svårt.

Ska kyrkan vara trovärdig i allmänhetens ögon kan vi inte hänvisa till gamla meriter. Vi behöver idag på ett tydligt sätt finnas till för att fylla människors behov av gemenskap, av upprättelse, av stöd, av omvårdnad, av tröst, av meningsfullhet, av pengar, av mat, av frihet…

Samtidigt måste vi alltid ta ställning mot alla tendenser till ”förakt mot svaghet”, för att använda Harald Ofstads uttryck. Med det menade Hofstad att vi i samhället har en tendens att rangordna människor som starka och svaga, elitmänniskor och underlägsna, dugliga och odugliga. Den trovärdiga kyrkan står alltid på de svagas, underlägsnas och odugligas sida. Vilka konsekvenser det ställningstagandet får på ett samhälleligt och personligt plan det är själva utmaningen i det trovärdiga livet som kyrka och enskild lärjunge. Det är för mig att följa Jesus.

/Ingmar Ångman

Eva-Lena Gustavsson, pastor i Torsby Missionsförsamling, gästbloggar om trovärdighet

Idag har mina tankar och känslor rört sig kring ordet glöd. Dels för att dagens bibeltext jag predikat kring handlar om när Jesus gör i ordning en eld som brinner ner till en glödbädd som han lagar till en enkel måltid på. Han grillar fisk där på stranden till vännerna ute på sjön som nog är hungriga och trötta efter nattens arbete. Utan ”tips från coachen” hade de inte fått någonting, men på uppmaningen från Jesus så testar de att slänga ut näten en gång till, fast på andra sidan och får myyycket fisk.

Som friluftsmänniska och scout i själ och hjärta har jag suttit vid många lägereldar och lagat mat, ätit gott och delat gemenskap med andra runt elden. Glöden är varm och fascinerar och ger i alla fall mig lugn, ro och ny energi.

Vi vet att det närmast är omöjligt att glöda ensam, ett ensamt kol kyls av och slocknar. Så gör vi ju när vi ska släcka glöden, sprider ut den så den inte får näring av de andra kolbitarna.

Vi är till för att ge varandra värme och hålla glöden vid liv. Så glöd blir också en fantastisk metafor för vår tillvaro tillsammans.

Glöder du? Det är en väldigt utmanande fråga! Den frågan ställer Socialdemokrater för tro & solidaritet (tidigare var namnet Kristna socialdemokrater) i sitt material för medlems-rekrytering. Det är ju knappt man vågar svara; -glöder för vad?

Ja, vad glöder vi för, du och jag och alla andra? Eller är det så att glöden slocknat, brunnit ut?

För min del är tron och politiken något som jag brinner för och hoppas att fler personer kan låta tron bli inspiration till politisk handling. Vi behöver bli fler som engagerar oss i samhällets olika uppdrag, lokalt, regionalt som på riksnivå. Alla behöver inte bli kommunalråd eller riksdagsledamöter. Det finns så många andra uppdrag som det behövs engagerade människor till.

Den här bloggen handlar om trovärdighet.

När blir en kyrka och dess medlemmar trovärdiga, när blir ett politiskt parti eller andra organisationer trovärdiga? Kan ett av nyckelorden för trovärdighet vara just glöd. När man möter människor som bär glöden, engagemanget för det man tror på då händer något, då skapas nya idéer och livsmod. Så släck inte glöden utan ”blås på glöden i ditt hjärta” som Harold Coshner, den judiske rabbinen skriver:

Himlens alla stjärnor har slocknat.

Ljusen i alla kyrkor har brunnit ner

Så blås på glöden i ditt hjärta

/Eva-Lena Gustavsson
Pastor i Torsby Missionsförsamling
Kommunfullmäktiges ordförande
Förbundsstyrelseledamot i Socialdemokrater för tro & solidaritet m fl uppdrag

Så här står det i rekryteringsmaterialet

”Vi glöder för solidaritet och rättvisa

Socialdemokrater för tro och solidaritet är en progressiv politisk kraft för fred och solidaritet. Vi är en del av socialdemokraterna—kärleksfulla kritiker, ibland obekväma sanningssägare, alltid med ökad global rättvisa för ögonen.”

Malin Ljungdahl, ledamot i Gemensam Framtids kyrkostyrelse, gästbloggar för Fokusområdet Trovärdighet. Malin är medlem i Trefaldighetskyrkan i Stockholm.

Att leva som man lär är trovärdighet för mig. När det man säger att man håller för sant och viktigt också syns i sättet man väljer att leva sitt liv på. Jag tror de flesta av oss vill vara trovärdiga men jag tror också att de flesta av oss tycker att det är svårt ibland. Särskilt de gånger när verkligheten kommer i vägen och det som jag önskar att jag värdesatte högt och prioriterade får ge vika för ”måsten”, trötthet och tidsbrist. Här någonstans, i försöket att få det som jag vill ska forma mitt liv att stämma med det som i själva verket gör det, går jag och kanske många med mig, ofta vilse. Jag vill vara trovärdig, alltså kan jag inte ”lära” om något som jag inte ”lever”. Jag kan inte prata om vikten att lita på Gud när det finns så många exempel i mitt liv på att jag inte gör det. Jag kan inte engagera mig i församlingens miljöarbete – jag som inte ens sopsorterar. Jag kan inte föreläsa i smågruppen om bön när jag för tillfället knappt får till en kort aftonbön då och då. Jag kan inte bjuda in vänner till gudstjänst med trovärdighet – när jag själv, de flesta söndagarna, helst skulle stanna hemma för en lång, lugn sovmorgon efter en jobbig vecka. Och så blir jag tyst, jag pratar inte om Gud med vänner, jag engagerar mig inte i några församlingsprojekt, jag väljer något ofarligt ämne att prata om i min smågrupp och jag går till gudstjänsterna på söndagarna för att jag tycker att jag borde vilja det. Allt i ett försök att behålla trovärdigheten. Men hur bra blir det här? Finns det inte en annan väg att gå? Jo, jag vill tro och hoppas det! En där jag kan tala om Gud och att jag vill lita på honom men att jag ofta finner det svårt. En där jag i församlingen kan jobba för en bättre miljö och kanske på köpet kan lära mig att sopsortera. En där jag kan prata om något som är lite svårt och utmanade, även om det är ett ämne där det som jag vill ska forma mitt liv ännu inte gör det. En där jag kan bjuda med till kyrkan och säga att ibland är det det bästa jag vet och ibland orkar jag inte ens gå. Jag vill att Gemensam framtid ska vara en kyrka där en sådan öppenhet och ärlighet får finnas på ett påtagligt sätt i mitt liv, i församlingens gemenskap och på regionala, nationella och internationella nivåer. Jag vill kunna säga att det här håller jag för sant och viktigt och jag kämpar för att det ska synas också i sättet jag väljer att leva mitt liv på, men det är svårt, och för att få det att fungera så behöver jag Guds och andra människors hjälp. Att öppet och ärligt kunna erkänna det, helt enkelt säga som det är – det är trovärdighet för mig.

/Malin Ljungdahl

Helgen och den gångna veckan har för min del varit fylld av olika mötesplatser och samlingar där kyrkans engagemang i samhället och för medmänniskan varit i fokus!

Igår var jag i Immanuelskyrkan i Stockholm på gudstjänst. Församlingen gästades av Hans-Erik Lindström, präst i Svenska Kyrkan. Han predikade utifrån liknelsen om den barmhärtige samariern och började med att berätta om Ny Gemenskap, ett boende för hemlösa i Stockholm, som startades för 40 år sedan. Hans-Erik var med i starten och så var också många från Immanuelskyrkan och är det än idag. Så fortsatte han att tala om kärnan i evangeliet – kärleken till våra medmänniskor. Om hur Jesus i liknelsen utmanar de etablerade religiösa systemen. Har kärnan i evangeliet inte sipprat ner från hjärnan till hjärtat, undrar Hans-Erik. Hur etablerade är vi som kyrka idag? Socialförsäkringssystem i Sverige ska ge omsorg och stöd, men den personella, personliga relationen behövs ALLTID! Den diakonala teologin har påsken som bas, kyrkans kärna. Jesus är diakonos (grekiska) som dör för människor. Den lidande tjänaren. Diakoni – den kyrka som inte har detta är en halv kyrka. Diakoni är att se, känna med, bedöma och handla!

I lördags hade jag förmånen att vara med i Nässjö Missionskyrka. Där var det en distriktssamling för församlingar i Östra Götalands distrikt. Temat var Guds rike – en skapelsevänlig församling. Dagen gav möjlighet till samtal om miljö, klimat och rättvisefrågor. Hur kan vi som kyrka vara med och bygga en hållbar värld? Är miljö och skapelsefrågor något som vi i kyrkan ska arbeta med? Flera av de medverkande lyfte fram hur vi i bibeln ges uppdraget att vara Guds medskapare och därmed också finnas med i arbetet för hållbar utveckling. Flera av deltagarna visade på vikten av att detta område förstärks i vår nya kyrka och ges resurser att arbeta med. Vi behöver nätverk, mötesplatser och kunskap om hur vi kan vara en skapelsevänlig församling och leva miljömedvetet. Det handlar om trovärdighet och efterföljelse!

I måndags mötte jag och Anders Svensson tre pastorer med tjänst utanför kyrkans väggar. Krogpastor Svante Mjönes, Studentpastor Cissi Glittvik och polispastor Göran Bjerhem. Vi ville tala trovärdighet med dem?  Vi samtalade mycket om vikten av att möta människor där de finns. Om att våga vara på en annans planhalva. Att finnas närvarande, närvaro och att stanna kvar! Att inte bara göra tillfälliga inhopp utan finnas där i vardagen och visa på kyrkans och Guds närvaro. Ofta tycks trovärdighet vara när man lyckas plocka hem medlemmar till församlingen, få fler till gudstjänster. Men trovärdighet handlar mer om närvaro i andras liv, om närvaro i vardagslivet, säger Svante Mjönes.

I tisdags var jag med på Regionssamling för den nya kyrkan. Också detta var i Nässjö. Närmare 80 personer hade kommit från småländska byar och städer för att samtala om den nya kyrkan! Det var en stor förväntan i samlingen! Ann-Sofie Lasell, ordförande i Kyrkostyrelsen för Gemensam Framtid berättade om Kyrkans ledning och hur planer om val till kyrkoledare är på gång. Rune Larsson berättade om regionutredningen och Per Westblom informerade om de strategiska inriktningarna och jag själv fick berätta om de tre fokusområden Bibel och bön, Uppdraget och Trovärdighet. Det var riktigt roligt att vara med. Vi delades in grupper och det var livliga samtal utifrån frågor och funderingar. En av de frågor vi fick samtala kring var : Inom vilka samhällsområden  behövs kyrkans insats mest? Här var det diakonin och engagemanget i det lokala samhället som fick högsta prioritet. Arbeten med invandrare, konfirmationsfamiljer, göra gudstjänster med attraktiva för unga, stötta familjer i utsatta livssituationer bara för att nämna några av de exempel som gavs.

Vad tycker ni är angeläget att vi prioriterar och vad tycker ni gör oss till en mer trovärdig kyrka?

Skriv gärna och berätta om angelägna mötesplatser på er ort!

Inga Johansson

Idag har vi försökt kartlägga det som vi vill lyfta fram inom fokusområdet Trovärdighet. Det är många områden och det kanske inte är så konstigt eftersom trovärdighet är något vi vill ska genomsyra allt vi gör.  Vi vill bland annat här på bloggen ha personliga berättelser från er. Vad tänker du på när du hör begreppet trovärdighet? Vad betyder det för dig, din församling, vår kyrka? Skriv gärna något kort här i kommentarerna! Skriv så kort du kan! Vi syns och hörs!

Inga Johansson och Anders Svensson

Lyssnade till ett föredrag häromdagen. En pastor berättade om sitt arbete och kom in på hur vi etiketterar varandra och oss själva. Så berättar han, och jag känner igen mig själv, om frågan man kan få; Är du evangelikal eller liberal? Hans svar blev så som mitt också brukar bli – ”Ja, det är jag!”

Detta är ju fel svar, eftersom man inte kan svara så på den frågan. Men för mig är det rätt svar, eftersom jag inte känner mig helt hemma i något av facken. Ju mer jag lyssnar på människor jag möter i kyrka och församling, kollegor och vänner, anar jag att vi är många som inte klarar av att hålla oss inom ett enskilt fack där vi ibland också kan placera in varandra. Denna sanning tror jag är viktig att vi bär med oss. Det är annars så lätt att börja skjuta på varandra och missuppfatta varandra. Alldeles i onödan.

När vi nu arbetar vidare med begreppet trovärdig, vill vi gärna hitta vägar till samtal där vi inte måste konfrontera varandra hela tiden. Skall vår nya kyrka vara trovärdig behöver vi lyssna in varandra och även lyssna in det samhälle som vi skall tjäna. Lyssnar vi noga kommer vi säkert att höra röster som berättar om längtan efter Gud, liv och gemenskap, rättvisa och frihet att få vara sig själv.

Pastorn jag berättade om inledningsvis är amerikan. Han hade talat länge och de flesta klassade honom nog som ”närmast evangelikal”! Så utmanas han att ge sin syn på homosexualitet och kyrkan. Då berättar han om smärtan och sorgen i det utanförskap han sett och känt drabba homosexuella i kyrka och samhälle. Och, den evangelikale pastorn visar sig i just den här frågan vara liberal!

Vi får hjälpas åt att locka varandra upp ur diken och skyttegravar, till möten och samtal. För vår egen skull, för Gemensam Framtids skull, för världens skull – och för Guds skull!

Vi hörs!

/Anders Svensson

På bildarmötet i juni beslöt vi gemensamt om en verksamhetsplan som bland annat bestod av tre olika fokusområden. Det var Bibel & bön, Uppdraget och Trovärdigheten. I varje område finns två ansvariga personer. Idag gästbloggar Inga Johansson och Anders Svensson som tillsammans ansvarar för Fokusområdet ”Trovärdigheten”:

En kyrka där det man säger och gör överensstämmer” – så står det i verksamhetsplanen för vår nya kyrka. Och det står under fokusområdet som skall arbeta med den nya kyrkans trovärdighet. När vi skriver och säger ”den nya kyrkan”, finns vi alla med, enskilda medlemmar och församlingar, regioner och nationella organ – med samma mål och syfte.

Nu har vi startat arbetet med trovärdighet och vi behöver hjälp. Redan har en del hört av sig med tips och idéer, men vi tar emot allt. Vi vill att vårt arbetssätt skall präglas av öppenhet och dialog. Här på bloggen skall vi dela med oss om hur det går i arbetet och du hör av dig med dina tips och idéer. Vi kommer att träffas i olika konstellationer på regionala träffar i höst – försök att komma med då. Lite längre fram kommer vi att inbjuda till samtal och möten omkring temat vi arbetar med.

Vad menar du behövs för att vi skall vara trovärdiga? Vi kommer att arbeta med frågor om värdegrund, mångfald, policys etc. Det är vackra ord, men hur skall vi klara av att omsätta orden i verklighet? Hur kan det finnas mångfald i kyrkan, hur kan vi tillåta varandra att vara oss själva? Hur kan vi vara en kyrka där allt får finnas som livet rymmer? Vi behöver teorier och tankar om allt det här, men vi behöver också hitta vägar, exempel på, hur det omsätts till verklighet.

Vi tycker det är en stor och härlig utmaning att arbeta med nya kyrkans trovärdighet. Vi ser fram emot kontakter, samtal och möten.

Välkommen!

Inga Johansson och Anders Svensson