Kom igen nu, kommentera!

16 januari 2012 av Johan Arenius, i Regionutredningen med 20 kommentarer

Johan Arenius, equmenia ordförande, önskar respons på sina tankar och förslag om Gemensam Framtids regioners uppdrag. Han reflekterar över om vi är en eller flera rörelser parallellt.

Håller du med mig om att vi skall jobba för att organisera bort dubbeljobb? Är vi en eller flera rörelser förresten? Hur många årsmöten vill folk från din församling och förening engagera er i? Utveckling och sammanhållning nationellt, genomförande regionalt. Kan man tänka så?

En av alla viktiga frågor i regionutredningen är ”vilken del av Gemensam Framtid och equmenia skall göra vad?”. Min bloggpost här får därför handla om det. Jag vet, det är lite långt, men låt inte det skrämma dig. Läs och kommentera istället.

I korthet kan regionernas uppdrag sammanfattas i: stödja, inspirera och utmana de lokala föreningarna och församlingen till utveckling, förnyelse och fördjupning.
Det är bara möjligt att beskriva regionernas uppdrag om vi samtidigt beskriver vad den nationella delen av rörelsen har för uppgifter och ansvar. En tydlig uppdragsfördelning mellan nationellt och regionalt förutsätter en tydlig samordning av de båda delarnas verksamhetsplan och budget. Nedanstående uppdelning är genomförbar oavsett regionernas juridiska status.

Gemensam Framtid

Regionen leds av en regional kyrkoledare och en styrelse/ett förtroenderåd (beroende på vilken juridisk status regionerna har). Regionen ansvarar för att:

  • Erbjuda alla församlingar stöd till församlingsutveckling.
  • Möjliggöra arrangemang och nätverksbyggande inom regionen.
  • Stöd, inspiration och grundläggande utbildningar för ideella ledare.
  • Stöd, inspiration och grundläggande fortbildning för anställda
  • Stöd till församlingarna i anställningsfrågor
  • Uppmärksamma goda idéer såväl som problem i den lokala verksamheten, för att lyfta dessa för gemensam utveckling/bearbetning i rörelsen.
  • Som del i den ömsesidiga tillsynen utövar de regionala kyrkoledarna, på kyrkokonferensens uppdrag, tillsyn över församlingar och medarbetare inom regionen

equmenia

Regionens verksamhet leds av en anställd regionsamordnare och en styrelse. Regionen ansvarar för att:

  • Erbjuda alla föreningar stöd till föreningsutveckling.
  • Möjliggöra arrangemang och nätverksbyggande inom regionen.
  • Stöd, inspiration och grundläggande utbildningar för ideella ledare.
  • Stöd, inspiration och grundläggande fortbildning för anställda med barn- och ungdomsinriktade tjänster
  • Uppmärksamma goda idéer såväl som problem i den lokala verksamheten, för att lyfta dessa för gemensam utveckling/bearbetning i rörelsen.

De båda organisationernas nationella delar

Gemensam Framtid och equmenia leds mellan kyrkokonferens och riksstämma av en styrelse för respektive organisation, samt kyrkoledare respektive generalsekreterare.  De nationella delarna av de båda rörelserna kan delas in i tre områden. Ledning och kärnverksamhet syftar till att utveckla och koordinera den verksamhet som genomförs i regionerna. De administrativa stödfunktionerna utgör administrativt stöd för regionerna, och till viss del även för församlingar och föreningar.

Ledning
Planera och genomföra kyrkokonferens och riksstämma. Vision, mål och strategi. Personalansvar. Relation till andra kyrkor och organisationer nationellt och internationellt. Teologiskt idésamtal och omvärldsanalys.

Kärnverksamhet
Församling, Lärjungaskap, Samhälle, Insamling, Bildning, Internationella relationer, Metodutveckling. Utveckling och sammanhållning av förenings- och församlingsutvecklingsprogrammet.

Administrativa stödfunktioner
Personal, kommunikation, ekonomi, IT och sekretariat.

Grundbemanning och utlokalisering av kärnverksamhetsområden

Grundbemanningen för en region innefattar tre tjänster. Regional kyrkoledare, regionsamordnare samt en förenings- och församlingsutvecklare. Därtill kan ytterligare personer anställas för att genomföra regionens verksamhetsplan.

Kärnverksamhetsområden som den nationella delen ansvarar för kan helt eller delvis förläggas till regionernas kontor. Varje sådant kärnverksamhetsområde leds av en koordinator anställd av antingen equmenia eller Gemensam Framtid beroende på vilket område frågan gäller. Att utlokalisera vissa funktioner är önskvärt för att stärka regionerna och komma närmare de lokala föreningarna och församlingarna med utvecklingsverksamheten.

/Johan Arenius

Om Johan Arenius:

Alla poster av  |  Personlig Blogg
  • Claes-Göran Ydrefors

    Det verkar ju som att frågan om hur detta rent formellt ska lösas engagerar många. Tror det beror på vilka erfarenheter man har av hur de nuvarande distrikten fungerar. Det är klart att det måste finnas  ett tydligt tänk mellan hur det nationellt och regionalt fungerar. Låt oss inte glömma att vi trots allt blir en reltivt liten organisation. En idé kan ju vara att fundera på hur mycket av det som nu tänks natiojnellt kan tänkas regionalt? Verkar som du och andra mer först tänker nationellt och se´n regionalt. Ser det som helt avgörande att nu hitta en organisation som tytdligt stöder det lokala arbetet. Ibland kan jag tänka att equmenia har en tämligen låg profil när det gäller att tilltala oss lokalt. Som om det sker nästan bara när det blir offerdag.
    Skissa gärna vidare på hur du tänker om hur det blir beroende på om man utgåpr från det nationella och att ha kvar regi0onerna som egna juriduiska apparater. Är det så att landstingsbidragen till resp. förbund kräver att det finns en regional organisation?

    /Claes-Göran Ydrefors/

  • Claes-Göran Ydrefors

    Det verkar ju som att frågan om hur detta rent formellt ska lösas engagerar många. Tror det beror på vilka erfarenheter man har av hur de nuvarande distrikten fungerar. Det är klart att det måste finnas  ett tydligt tänk mellan hur det nationellt och regionalt fungerar. Låt oss inte glömma att vi trots allt blir en reltivt liten organisation. En idé kan ju vara att fundera på hur mycket av det som nu tänks natiojnellt kan tänkas regionalt? Verkar som du och andra mer först tänker nationellt och se´n regionalt. Ser det som helt avgörande att nu hitta en organisation som tytdligt stöder det lokala arbetet. Ibland kan jag tänka att equmenia har en tämligen låg profil när det gäller att tilltala oss lokalt. Som om det sker nästan bara när det blir offerdag.
    Skissa gärna vidare på hur du tänker om hur det blir beroende på om man utgåpr från det nationella och att ha kvar regi0onerna som egna juriduiska apparater. Är det så att landstingsbidragen till resp. förbund kräver att det finns en regional organisation?

    /Claes-Göran Ydrefors/

  • http://twitter.com/Fluffis_ Jacob Lindgren

    Tycker att det låter bra. Bara lite fundersam på den där församlings/föreningsutvecklingstjänsten. Men grund inställning är att vi lätt om vi ska dela tjänster ofta får fokus på församlingen istället för barn och ungdomsföreningen. Detta handlar ju dock om vem som blir anställd, eller så är det bara en fördom. Skulle gärna vilja veta mer vad de olika tjänsterna ska göra. Den regionala kyrkoledaren känns som DF i Missionskyrkan idag, så jag är mer intresserad av vad den regionala samordnaren för equmenia göra? Ska den vara med å fixa läger osv, som distrikten i MK gör idag eller vad är tanken med den?

    • Anonym

      Jag tänker att förenings- och församlingsutvecklingstjänsterna kan delas där så är lämpligt, och då med en tydlig arbetsledning som säkerställer att det leder till både förenings och församlingsstöd. I regioner med färre föreningar och församlingar blir delade tjänster en förutsättning. Medans det i större regioner kan vara bättre med en på varje. typ.

      De regionala kyrkoledarna kommer såklart till viss del likna de DF:ar som SMK har idag. Tänker jag. Men vissa bitar i dessa tjänster kan och bör förändras.

      Regionsamordnarna för equmenia tror jag kan bli en intressant lösning som leder till en tydligare enhet och synkning i hela rörelsen. Utan att för dens skull göra våld på det unika i de olika regionerna. Dessa personer kommer, hoppas jag, jobba med att förverkliga det som står här ovan i punktlistan under equmenia. De kommer bli en viktig del i hela utvecklings- och strategiarbetet genom att dessa finns över hela Sverige och möter alla de föreningar som tillsammans utgör equmenia. (formodligen ett av de roligaste jobben man kan ha inom equmenia och Gemensam Framtid de närmsta åren)

      • Karl Lantz

        Låter ju verkligen som ett superjobb! Vart söker man sådana? :P

  • Andre Bertilsson

    här kommer några allmänna tankar från ett snöigt Luleå.

    I övrenorrlands distrikt har vi 2 styrelser. En distriktsstyrelse och en ungdomsstyrelse vilket fokuserar på ungdomssidan. Ung demokrati är ett av nyckelorden till varför övrenorrlands distrikt fungerar så bra och det är viktigt att närheten till denna demokrati finns kvar i en ny regionstanke. Om regionerna  i fortsättningen inte kommer att ha årsmöten och dyl riskerar de unga att blli mindre engagerade i  i demokratifrågor. Samtidigt vet jag att denna region är ett undantag då många andra regioner har svårt att fylla sina demokratiska platser. En utamning är få unga att bli engagerade så de ser att deras förmåga att påverka har effekt på verksamheten i stort.

    utöver detta kan  vi fundera över hur lyckligt det är att flytta ett regionskontor. Idag talar utredningar om umeå eller luleå (idag förlagd i skellefteå). En sådan placering skulle vara olycklig i många avseenden. Närhet till i regionskontor har ett viktigt symbolvärde. Med ett kontor i umeå förloras Norrbotten och med ett kontor i luleå förloras västerbotten. en svår nöt att knäcka.  Under hösten debatterades detta i sändaren av flera personer varav ingen bodde i distriktet. Det är viktigt att ha god lokalkännedom i dessa frågor, varför jag endast talar för övre norrlands utmaningar.

    Till sist kan man fundera över  om det behövs regioner alls. jag tror det men funderar ändå över om inte vissa församlingar lägger en stor tyngd på att regionskontoret skall ha kolla på de olika församlingarnas välmående. tar man bort regionerna och låter församlingarna själva ta ansvar för sina närförsamlingar så kanske det skapas en större närhet mellan församlingar än vad som skapas idag. kanske kan flera församlingar ansvara för personal och jobba för en gemensam sak i sin  lilla region.

    Kanske vore det bästa om de nya regionerna jobbar så nära församlingarna som möjligt och att alla hjälps åt oavsett hur de i framtiden ser ut. glöm dock inte bort att ge de unga en så stor plats som möjligt.
    /andré

  • http://equmeniajohan.wordpress.com/ Johan Arenius

    Claes-Göran
    Tack för kommentar. Hoppas på fler!

    Jag menar att de båda huvudfrågorna: 1 var skall vad göras? och
    2 hur organiserar vi det så att så många föreningar/församlingar som möjligt känner det angeläget att utöva inflytande och vara delaktiga i beslutsprocesser?
    inte nödvändigtvis är beroende av varandra.

    Min blogg här ovan är ett försök att tänka helhet, oavsett juridik och hur delaktigheten löses.

    både equmenia och Gemensam Framtid behöver finnas över hela landet för att på bästa sätt stödja det lokala sammanhanget.

    att du uppfattar att equmenia synts mest i samband med offerdagen är trist, såklart. Dock värt att notera att av de ca 300 föreningsbesök som gjordes förra året var bara 35 i anslutning till offerdagen.

    För att de gemensamma resurserna (som samlas i equmenia och Gemensam Framtid), både vad gäller personer och ekonomi, skall komma de lokala föreningarna till del i största möjliga utsträckning tror jag att rollfördening är viktig. Fördelningen mellan vilken del som gör vad är också viktig för demokratin. Tydlighet är mera demokratiskt än otydlighet!

    Långsiktigt tror jag det är avgörande att den nationella och regionala delen av våra rörelser får till en bättre samverkan

  • Ida Årbro

    Om jag förstår rätt så skulle alltså tjänster som är för den centrala organisationen och som idag är förlagda i Stockholm kunna ligga ute i landet istället? Den tanken tilltalar iaf mig då jag tror det finns oerhört mycket kompetens som vi missar då långt ifrån alla har möjlighet att ta en tjänst som endast finns i Stockholm.
    Att samordna en utvecklare för både församling och förening tror jag på om tjänsten tydliggörs att tex 50/50 är riktat mot vardera. Detta skulle kunna vara en bra bro då i gapet som många föreningar känner gentemot sina församlingar.

  • Andreas

    Jag vill återigen slå ett slag för att våga gå utanför tänket ”ett distrikt, en konsulent”. Eller tre konsulenter, som du föreslår.

    Du skriver att du vill placera sammanhållning som ett nationellt ansvar. Ja, det är det, men det är minst lika viktigt med sammanhållning regionalt.

    Regionerna har två tydliga uppgifter om du frågar mej:
    1. Erbjuda stöd åt församlingar och föreningar
    2. Vara en naturlig arena för att bygga en samhörighet mellan föreningar och församlingar inom ett visst geografiskt område. Framför allt vad gäller equmenias föreningar.

    Dessa två uppgifter är väldigt olika. Det ena handlar om stöd uppifrån, det andra handlar om att kanalisera engagemang underifrån. Det är helt logiskt att dessa två uppgifter inte helt behöver samma förutsättningar.

    Om vi anpassar regionernas storlek efter personalkapacitet, så får vi regioner som är völ rustade att utföra uppgift 1. Uppgift 2 kommer däremot stå oförbättrad. Dagens distrikt är helt enkelt för stora för att det ska kännas som det naturliga sättet att fortsätta sitt engagemang.

    Jag vill propagera för tanken att ett regionalt kansli kan serva flera distrikt. Distrikten byggs på det vi idag kallar regioner: det vill säga områden där SMU-föreningar redan idag samarbetar naturligt, helt enkelt för att de ligger i ett område där det är logiskt att samarbeta.

    Gör dagens regioner officiella, och ge dem det stöd de behöver från de regionala kanslierna. Det behövs ett regionalt sammanhang för att få folk att engagera sej utanför sin egen förening, och blit det sammanhanget för stort avskräcks man.Vill för övrigt sälla mej till Andre vad gäller att det är viktigt att behålla en regional demokratisk struktur. Jag skulle nästan kunna dra mej så långt som att säga att det är viktigare med en fungerande regional samhörighet, än enbart en fungerande nationell.

  • Andreas

    Jag vill återigen slå ett slag för att våga gå utanför tänket ”ett distrikt, en konsulent”. Eller tre konsulenter, som du föreslår.
     
    Du skriver att du vill placera sammanhållning som ett nationellt ansvar. Ja, det är det, men det är minst lika viktigt med sammanhållning regionalt.
     
    Regionerna har två tydliga uppgifter om du frågar mej:
    1. Erbjuda stöd åt församlingar och föreningar
    2. Vara en naturlig arena för att bygga en samhörighet mellan föreningar och församlingar inom ett visst geografiskt område. Framför allt vad gäller equmenias föreningar.
     
    Dessa två uppgifter är väldigt olika. Det ena handlar om stöd uppifrån, det andra handlar om att kanalisera engagemang underifrån. Det är helt logiskt att dessa två uppgifter inte helt behöver samma förutsättningar.
     
    Om vi anpassar regionernas storlek efter personalkapacitet, så får vi regioner som är völ rustade att utföra uppgift 1. Uppgift 2 kommer däremot stå oförbättrad. Dagens distrikt är helt enkelt för stora för att det ska kännas som det naturliga sättet att fortsätta sitt engagemang.
     
    Jag vill propagera för tanken att ett regionalt kansli kan serva flera distrikt. Distrikten byggs på det vi idag kallar regioner: det vill säga områden där SMU-föreningar redan idag samarbetar naturligt, helt enkelt för att de ligger i ett område där det är logiskt att samarbeta.
     
    Gör dagens regioner officiella, och ge dem det stöd de behöver från de regionala kanslierna. Det behövs ett regionalt sammanhang för att få folk att engagera sej utanför sin egen förening, och blit det sammanhanget för stort avskräcks man.Vill för övrigt sälla mej till Andre vad gäller att det är viktigt att behålla en regional demokratisk struktur. Jag skulle nästan kunna dra mej så långt som att säga att det är viktigare med en fungerande regional samhörighet, än enbart en fungerande nationell.

  • Andreas

    Jag vill återigen slå ett slag för att våga gå utanför tänket ”ett distrikt, en konsulent”. Eller tre konsulenter, som du föreslår.
     
    Du skriver att du vill placera sammanhållning som ett nationellt ansvar. Ja, det är det, men det är minst lika viktigt med sammanhållning regionalt.
     
    Regionerna har två tydliga uppgifter om du frågar mej:
    1. Erbjuda stöd åt församlingar och föreningar
    2. Vara en naturlig arena för att bygga en samhörighet mellan föreningar och församlingar inom ett visst geografiskt område. Framför allt vad gäller equmenias föreningar.
     
    Dessa två uppgifter är väldigt olika. Det ena handlar om stöd uppifrån, det andra handlar om att kanalisera engagemang underifrån. Det är helt logiskt att dessa två uppgifter inte helt behöver samma förutsättningar.
     
    Om vi anpassar regionernas storlek efter personalkapacitet, så får vi regioner som är völ rustade att utföra uppgift 1. Uppgift 2 kommer däremot stå oförbättrad. Dagens distrikt är helt enkelt för stora för att det ska kännas som det naturliga sättet att fortsätta sitt engagemang.
     
    Jag vill propagera för tanken att ett regionalt kansli kan serva flera distrikt. Distrikten byggs på det vi idag kallar regioner: det vill säga områden där SMU-föreningar redan idag samarbetar naturligt, helt enkelt för att de ligger i ett område där det är logiskt att samarbeta.
     
    Gör dagens regioner officiella, och ge dem det stöd de behöver från de regionala kanslierna. Det behövs ett regionalt sammanhang för att få folk att engagera sej utanför sin egen förening, och blit det sammanhanget för stort avskräcks man.Vill för övrigt sälla mej till Andre vad gäller att det är viktigt att behålla en regional demokratisk struktur. Jag skulle nästan kunna dra mej så långt som att säga att det är viktigare med en fungerande regional samhörighet, än enbart en fungerande nationell.

    • Andreas

      Asch, nu blev det trippel-inlägg, och hittar inte något sätt att ta bort de två extra…

  • Ola Rikner

    Vad betyder grundläggande fortbildning? Jag tolkar det som att regionerna ska ge de första stegen i ett långsiktigt fortbiödningsprogram. Låter spännande för här tycks man tänka att man som anställld ska ha en fortbildningsplan med grund och påbyggnad
    . Här blir det viktigt att vi gör en sammanhållen plan fort allas fortbildning. Medarbetarlyftet, som ska ske 2013, kan bli en bra start. Ola

    • http://equmeniajohan.wordpress.com/ johan arenius

      Absolut, medarbetarlyftet kan bli en bra start!
      Jag tror att det är bra att lägga ledarutbildningar, både för anställda och ideella ledare, så när församlingarna och föreningarna som möjligt.
      Ska Ut är ett sådant exempel på en grundledarutbildning för alla scoutledare, som genomförs i dagens SMU-distrikt. Utvecklingen av den sker fortlöpande nationellt, men genomförandet regionalt. Tror att scoutsidan kan vara bra som modell: grundledarutbidlning regionalt och smalare utbildningar nationellt, på scoutsidan typ Treklöver Gillwell (TG).
      Vad gäller fortbildningsprogram för anställda bör man nog skilja på ansvar och genomförande. Tror att det är bra om hela rörelserna, Gemensam Framtid och equmenia, dvs kyrkokonferens och riksstämma, är ansvariga för helheten. Men genomförandet kan läggas regionalt.

  • Mikael Ivarsson

    ”Håller du med mig om att vi skall jobba för att organisera bort dubbeljobb?” Är detta en allmän fråga/påstående? Gäller den dagens organisation? Jag är isåfall intresserad av exempel på nu befintligt dubbelarbete.

    mvh
    Mikael

    • http://equmeniajohan.wordpress.com/ johan arenius

      En allmän fråga. Men givetvis relaterad till dagens olika organisationer inom våra två rörelser.
       
      I de nationella organisationerna tror jag det finns en del att göra gällande dubbeljobb. Vilket inte varit lika enkelt att göra när vi levt med 3+1 kyrkor.

      I rörelserna som helhet (nationellt och regionalt) är jag övertygad om att vi kan organisera oss enklare så att ekonomi, adminstration, kommunikation effektiviseras. Så att större del av våra gemensamma resurser kan läggas på det som här ovan kallas kärnverksamhet och regionernas uppdrag.

      Vad ser du själv för positiva möjligheter kring att organisera bort dubbeljobb? eller finns det inget dubbejobb idag?

      • Mikael Ivarsson

        Jag förstår det mer som ett påstående formulerat genom en retorisk fråga. Begreppet dubbeljobb har i allmänhet en negativ klang och är därför förstås tacksamt att ifrågasätta. Dubbeljobb i ett företag är inget positivt, det kostar pengar. Dubbeljobb i en lärande organisation kan vara berikande för gemenskapen, beroende på vilken sorts dubbeljobb det handlar om förstås. Våra distr. och nationell organisation har idag en slimmad organisation. Frågan är vilken faktisk effektivisering som kan göras utifrån nuvarande organisationer? Därav är jag intresserad av exempel på nu befintligt dubbelarbete.

  • Mats Ekström

    Grundprincipen borde vara: Ut med så mycket som möjligt av det operativa arbetet i regionerna för att komma nära församlingarna. Men samla så mycket som möjligt av det administrativa centralt för samordningsvinster där. Väldigt viktigt att alla delar i organisationen visar på en tydlig medlemsnytta och verkligen är till för att stärka församlingarna i första hand.

    Tänk också på hur viktigt det är att regionerna måste vara en attraktiv arbetsplats. Din grundbemanning är därmed för liten för att skapa en bra arbetsgrupp. Skulle hellre föreslå färre regioner men med fler anställda. T.ex. 4 regioner (norr, söder öster, väster) med vardera 6-7 anställda. Viktigt att försöka skapa par/team där man ges möjlighet att komplettera varandra och avlasta varandra. T.ex regional kyrkoledare samt biträdande dito. Två st som arbetar mot församlingarnas barn och ungdomar skapar trygghet ifall någon blir sjukskriven/slutar/har semester. Behövs såklart en pappersnisse som med fördel kan kallas regional samordnare. Slutligen två-tre tjänster riktade mot församlingarna (både utveckling och understöd) där de olika regionerna väljer vad man vill fokusera tjänsterna mot.

    • Karl Lantz

      Låter ju som att flera är på samma spår här…Andreas med sina trippelinlägg ;) där han pratar om att de regioner som kan serva flera distrikt(!?) och Mats tankar om fler anställda på färre regioner..är så vitt bara jag förstår 2 något olikt formulerade tankar men med samma lösning!?

      Jag tror också att det är bättre med något större grupper av arbetande. Om detta sedan måste betyda färre regioner, eller om värdet av fler region med fler anställda går att motivera ekonomisk kan inte jag svara på…

      …kanske kan man som sagts i olika inlägg dra nytta att det på flera ställen finns mycket kunnande inom massor med olika områden, vilket då kanske skulle kunna göra lösningar av typen delad anställning mellan region och lokal församling möjligt, detta skulle ju i sin tur skapa större arbetsgrupper.

  • Koenannika

    Ärligt talat tycker jag att dialogen mellan region/distrikt och församling/förening behöver styrkas. I de flesta av de här kommentarerna är man överens om att de huvudsakliga  målen är att stötta den lokala församlingen/föreningen och dessa sinsemellan. Tycker dock att dialogerna hamnar lite över huvudet på den församling/förening man vill betjäna. Vilka behov prioriteras idag ut  i församlingarna i detta skeende av de mål som man vill betjäna församlingarna med idag. Alltså föreningsutveckling ,utbildning,nätverk inom regionen,grundläggande utbildning för ledare mm. Kanske det finns andra behov mer akuta i nuläget? En marknadsundersökning kanske inte vore så fel? Något man kanske haft förut men varför inte igen! Vad vet jag?