Teologisk grund för GF-kyrkan

23 december 2010 av Eric Persson, i Teologi med 92 kommentarer

Fram till och med 31 januari har församlingar och enskilda kunnat lämna kommentarer om ”Teologisk grund för GF-kyrkan” här på hemsidan, via mejl och brev. Många har tagit tillfället i akt. Tack för alla bidrag!

Vi låter kommenteringsfunktionen vara igång, men kommentarer du lämnar nu kan dessvärre inte tas med i den fortsatta beredningen av GF-kyrkans teologiska grund.

Några viktiga punkter i den senaste versionen av ”Teologisk grund för GF-kyrkan”:

- som vuxen kan man inte blir tillhörig
- dopet är tillsammans med bekännelsen medlemsgrundande
- heliga handlingar och sakrament benämns som ”Församlingens kraftkällor”

Till dokumentet finns också ett material med kommentarer där vi berättar hur vi resonerat och redovisar också där i någon mån varifrån nya formuleringar är hämtade.

Materialet är skrivet utifrån församlingarnas remissvar och bygger på den remiss som skickades ut till församlingarna i maj 2010.

Ladda ner dokumentet som PDF här >

.

Uppdaterad version av Teologisk grund

2011-02-11 publicerades en ny version av Teologisk grund. Du hittar och kan kommentera den nya versionen här >

.

Styrelsen för Gemensam Framtid genom Lasse Svensson

  • Lasse Svensson

    Varmt välkommen att kommentera! Ris och ros – allt är välkommet!
    Lasse Svensson

    • Ing-Marie Koppel

      Hej, Texten är i stort sett Ok. Men jag undrar varför ni poängterar att ordet ”Herre” numera anses hierarkiskt. Detta låter som att eftersom vi numera inte gillar hierarkier så blir det inte så viktigt att kalla Jesus för Herre. Om ni skriver att det är hierarkiskt, får ni tala om vad detta bör få för konsekvenser. Det låter som om ordet ”Herre” klassas ned.

      • http://www.facebook.com/profile.php?id=524407554 Andreas Kjernald

        Bra fråga, Ing-Marie. Jag tror att texten som det står idag gravt underskattar människors förmåga att förstå ordet ”Herre” även om det inte används till vardags…men då är det viktigt att vi som bekänner Jesus som Herre kan artikulera vad vi menar med det och sedan lever kongruent.

        Visst är det ett hierarkiskt uttryck men det är väl liksom hela poängen…att Gud/Jesus/Ande är ”där uppe” och vi är här nere. Har något hänt som skulle göra detta hierarkiska synsätt fel, förutom att det inte är populärt i vissa kretsar att tänka så idag? Dessutom fungerar hela världen på ett hierarkiskt sätt och måste så göra, för inte tycker vi väl att det är fel och dumt med domare, politiker, poliser, föräldrar, chefsläkare, företagschefer, m.fl.. Världen är hierarkisk för motsatsen heter anarki och det är inte så bra.

        I slutändan tror jag det handlar om att vilja/våga visa världen att vi kristna böjer oss inför någon och att denna någon är Gud. Världens folk böjer sig inte för någon och där har vi en radikal skiljelinje som går rätt igenom. ”Omvänd er och tro” betyder också böj er inför mig (Johannes 14:15).

        • Ann Westblom

          Så alltså försvinner inte vårt förhållningssätt till herren Jesus om vi bekänner honom som Gud och Frälsare, eller?

          Ann Westblom, remissvarsgruppen Gemensam Framtid

          • http://www.facebook.com/profile.php?id=524407554 Andreas Kjernald

            @Ann Westblom-jag är helt ok med att vi försöker förmedla vår tro på ett sätt så att folk förstår. Ny tid behöver nya ord särskilt när så många är helt okunniga om vad kristendomen egentligen är.
            Jag vill dock vara mycket försiktig med hur vi ser på relationen mellan ord och förhållningssätt och även mellan begrepp och verklighet. Om vi tar ovan nämnda exempel ”Jesus är Herre”:
            -Är det samma sak att säga att Jesus är Gud eller frälsare eller Herre?
            Mitt svar är nej, det är det inte. Det handlar inte om ifall Jesus blir ”mindre”
            eller inte för min del. Bekänner vi att Jesus är Gud så kan han ju inte bli
            mindre. För mig handlar det om att Herre är ett ord och
            ett begrepp som innebär något. Det är ett ”aktivt” begrepp/ord. På
            ett sätt kan jag känna att ”Herre” inkarnerar ordet ”Gud” då det för oss att
            förstå lite av vad det innebär att Jesus är Gud. En ”Herre” är någon som har
            auktoritet och makt och som förväntar sig att jag ska förhålla mig till honom
            på ett visst sätt. Jag är slaven eller tjänaren (för att citera Paulus och
            Jesus), Han är Herren. Jag tror inte att människor idag lider av så kraftig
            historisk amnesi att man inte förstår de begreppen.
            Dessutom riskerar vi C.S. Lewis säger om en ”Gud som ligger och dammar på
            hyllan som vi tar fram när han behövs” om vi tar bort alla ord som ”Herre”
            eller ”Domare” eller ”Kung” eller ”Räddare”.

            Jag vill behålla ”Jesus är Herre” men är mycket intresserad av att hjälpa folk att förstå vad det betyder för dom idag. Däri ligger mycket av vår uppgift, tror jag.

          • Mattias J

            Liksom andra är inne på ser jag en skillnad i att främst ”Gud” men även ”Frälsare” är mer objektiva och passiva konstateranden. Jakob (2:19) skriver ju att även de onda andarna ”tror på Gud”. Det säger egentligen inget om vårt förhållningssätt till Honom.Att bekänna Jesus som Herre indikerar dock min relation till Honom, att jag valt att inordna mig under Hans vilja. Som jag ser det ligger häri själva kärnan i begreppet omvändelse.En kompromiss skulle kunna vara ”… människor som bekänner Jesus Kristus som sin Gud och sin Frälsare”, då man därmed indikerar någon sorts relation, men samtidigt tyvärr lämnar öppet för tolkningen att det skulle handla om en gud eller frälsare av flera valmöjligheter.

      • Ann Westblom

        Intressant att du noterar detta.

        Om du smakar på förslaget att bekänna Jesus som Gud och Frälsare, blir Jesus mindre då? Känner mig själv ganska ovan, men avser att pröva en tid. Texten i dokumentet är fortfarande inte huggen i sten, så alla reaktioner är värdefulla.

        Bibelmaterialet är genomsyrat av bekännelsen om att Gud och hans son är folkets, församlingens och den enskildes Herre. Om detta finns ingen oklarhet, men det kan kanske vara lättare att i vår omvärld kommunicera vår tro på Jesus med denna variant av bekännelse. Lust att pröva med mig?

        Ann Westblom, remissvarsgruppen Gemensam Framtid

      • Britta

        Man kanske skulle skriva Jante är Herre…;-)

  • Anonym

    Fortfararande mycket oklarheter om medlemsbegrepet, ett administrativt begrepp uppfunnit för att fylla …., Ja vad är det som fyllas, är det församlingsboken eller vad, är medlemskapet ett krav för att gå igenom pärleporten, är det en garant för detsamma? Räcker det inte med att den person som vill följa den kallelse som hon/han fått får räknas in i skaran, med hela sin familj om så önskas. Församlingen består av de som tror och verkar i enlighet med sin övertygelse, samt visar sin vilja att tillhöra ”verksamheten”. Idag är det många som uppfyller de i teologisk grund uppställda kriterierna, men de finns bara på papperet i en församlingsbok, under det att andra som verkligen lever i församlingen inte kan bli medlemmar p g a teknikaliteter

  • Göran Sundquist

    Tycker efter en snabb genomläsning att mycket blivit avsevärt bättre.
    Det som får mig att studsa lite är formuleringen av en av punkterna om Guds ord:
    • Guds ord har nedtecknats i Bibeln, den heliga Skrift.
    Det är knappast korrekt, det låter som om man haft en anteckningsbok som hette bibeln från skriftspråkets begynnelse där man suttit och plitat ner det som hände.
    Här kommer ett litet förslag…
    • Guds ord som nedtecknat finns samlat i Bibeln, den heliga Skrift.
    Detta är inte på något sätt heltäckande, men ligger nära er formulering och som jag upplever det är det en mer korrekt beskrivning av vad bibeln är, ett bibliotek av skrifter, fast vissa inte får vara med och andra har en uppsjö av läsarter och variationer, så är det inte nedtecknat i bibeln, utan de utgör tillsammans bibeln.

    Frågan om Herre, är inte alldeles enkel, då Gud kallas för Herre redan i GT och det dessutom finns flera ord för Herre som både kan upplevas som hierarkiska men även mer som faderliga i god mening.
    Att vi sedan i våra kyrkor möjligen ska undvika det för att det blir en fråga om manligt och kvinnligt och en värdering av det som lätt förstås som patriarkat. Det är en lite annan fråga, tycker jag.
    Återkommer nog när jag läst en gång till och begrundat Göran Sundquist Orsa

  • Goran Sundquist

    Är tillbaka med några funderingar till, under rubrikerna: Ömsesidigt beroende och Medlemskap i församlingen.

    ”Ömsesidigt beroende” 9. Inom GF-kyrkan utövas en ömsesidig tillsyn för att tillsammans vara en trovärdig, autentisk och öppen kyrka. De lokala församlingarna vakar över den gemensamma organisationen. De som har fått förtroendet att leda det gemensamma arbetet stöder och vägleder församlingarna samt utövar tillsyn över de ordinerade tjänsterna.
    Begreppet tillsyn bör utgå när det handlar om den lokala församlingen, det sänder konstiga signaler, mitt förslag är att det i stället står:
    * Inom GF-kyrkan utövas ett ömsesidigt ansvar… i övrigt kan de stå som det gör, med ett litet frågetecken för vad ni lägger i ordet ”autentisk”, det kan uppfattas som att det bara finns ett sätt som är riktigt att vara församling på? Ordet ”genuin” sänder positivare signaler enligt min mening…

    ”Medlemskap i församlingen” 14. Står det att barn ”döpta eller välsignade i församlingen”, om man är döpt eller välsignad i en annan kyrka, eller församling och sedan blir medlem i en lokal församling i GF-kyrkan, får man då inte på föräldrarnas önska bli medlem? Tyckte inte om begreppet tillhörig, därför att dess negation blir att vissa då blir otillhöriga eller rättare icke tillhöriga, det är mer utestängande än att säga att någon inte är medlem. Tillhöriga är när man talar om barn både bibliskt och enklare, förberedande medlemskap säger, tycker jag, på något sätt att man inte är riktigt medlem.
    Förslag: * Församling kan besluta att barn, som döpts eller välsignats, på föräldrars önskan, välkomnas som ”tillhörande” församlingen. Församlingen tar i och med detta på sig ett särskilt ansvar att kontinuerligt understödja trons livsprocess hos de unga fram till ett eget ställningstagande för Kristus och medlemskap i församlingen. Denna omsorg om barn, som välsignats eller döpts, kan formas på olika sätt utifrån den lokala församlingens praxis.
    -Det finns en risk att barnvälsignelse och dop betraktas som ”ungefär samma sak”, vilket det ju inte är. Vi som låter välsigna våra barn gör det ju för att de själva ska få ta ställning för sitt dop när de blir större, medan dopet har en tradition och en teologisk innebörd som inlemmar den döpte i församlingen.

  • Pereric Sandstrom

    Försöken att hitta ett namn för den nya kyrkan lär fortsätta.Ingen av förslagen är bra.Varför inte enas om GEMENSKAPSKYRKAN,som är en översättning av grekiskans koinonia,som också anknyter till Förbundskyrkan, ”Det vi har sett och hört,förkunnar vi för er,för att också ni skall vara mede i vår gemenskap,som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. 1 joh;1;3Bättre kan det inte sägas om vad som är församlingens uppgift och ändamål,Och vilken utmaning att vara en GEMENSKAPSKYRKA! PerEric Sandström

  • Björn Asserhed

    Jag har läst och begrundat ett första varv.

    Min första reaktion gäller ordet ”Herre”. Jag förstår att det kan finnas någon som tycker det är obekvämt med ett sådant ord, men jag anser att vi förlorar något av vår identitet om vi tar bort det. Det tillhör det kristna livets grunder att vi underordnar oss Jesus Kristus i lydnad. Han är huvudet för kyrkan, Kungars kung och herrars Herre.

    Över lag tycker jag att skrivningarna är mycket tydligare, enklare och bättre än i remissen.

    Några favoritformuleringar:
    ”I den lokala församlingens förkunnelse och liv fullföljs kyrkans uppdrag.” (27)
    ”Med utgångspunkt i Jesu uppdrag och i den heliga Andens kraft vill den göra människor till Jesu Kristi lärjungar och därmed förvandla världen” (28)
    ”Det hör till kyrkans väsen att vara missionerande, kallad och sänd att
    tjäna i Guds skapelse som ett redskap för Ordet och Anden, som ett vittne om Guds rike.” (30)
    ”Alla kristna är kallade att tjäna och att vittna om frälsningen i Jesus Kristus samt att med församlingens hjälp söka efter, upptäcka och bruka de gåvor Anden ger.” (31)

    • Ann Westblom

      Roligt att du uppskattar skrivarmödan!

      Du har rätt i att ordet ”herre” är fundamentalt för oss troende och har stark grund i Bibeln. Men vår praxis och relation till Jesus förändras inte av denna text. Han förblir den han är d v s Herre och Frälsare – tack och lov.

      Men att bekänna Jesus som Gud, gör honom ju inte direkt mindre heller, tycker jag!

      Ann Westblom remissvarsgruppen Gemensam Framtid

  • Sigfrid Deminger

    Teologisk grund för GF-kyrkan, några kommentarer
    Inledning. Det kan kännas lite märkligt att det första ordet i en Teologisk grund är ”kyrkan”, Börjar det inte med tron eller kanske med det objektiva, med Gud? Det andra stycket (lite större) kan nog utgå. Det som sägs där kommer senare. Formuleringarna känns inte heller riktigt bra. Det blir mera spänst om texten direkt efter första ansatsen fortsätter med: ”Den är helig…”. Omvänd ordning i sista satsen: ” …vilar på Kristus som grund och apostlarnas vittnesbörd” eller något likande. Kristus kommer först! Punkt 3. Kanske ”… så som han uppenbaras för oss i den heliga Skrift.” De båda är inte jämförbara storheter. Ordet ”undervisa” känns lite avslaget. Kanske ”…gestalta och föra vidare den kristna tron”? Punkt 5. Det verkar som en begränsning av arvet från väckelserörelserna. Kanske: ”…med deras betoning av… ” ”… ”och den enskildes ansvar i liv, gemenskap och samhälle.”
    Ömsesidigt beroende. Punkt 8. Kanske punkt efter samverkan. Annars måste väl tyngdpunkten här mer ligga på kyrkans roll i världen, den profetiska funktionen, tilltalet till kultur och samhälle, den vägröjande uppgiften för tron och dess tolkning och tillämpning. Här behövs mer nyskapande och mer dynamik!
    Jag har inget emot att man talar om tillsyn, den behövs, men den måste gå samman med uppgiften att frigöra och skapa utrymme för de makalösa resurser i människors begåvning, utrustning, kunskaper och erfarenheter som församlingar och kyrka rymmer. Att bara tala om tillsyn känns som att lägga locket på. Det vore ödesdigert. Låt – äntligen – alla blommor blomma!
    Församlingen. Visst är församlingen något mer och större än vad som sägs i denna text? Guds folk som gestaltar och föregriper en ny värld! Begreppet Guds rike finns bara någon enda gång i texten! Detta känns för avgränsat. För smått helt enkelt. Sen bör det väl vara där …”evangeliet förkunnas”! Ordet evangelium finns bara en gång i texten. Det är för lite!
    Församlingens kraftkällor. Jag är tveksam till det uttrycket. I så fall ”trons kraftkällor”.
    Avsnittet om ”Guds ord” behöver bearbetas. Utgångspunkten måste på ett tydligare sätt vara att det är Jesus Kristus som är Ordet. Kardinal Walter Kasper har så tänkvärt skrivit att
    ”alltför tidigt blev evangeliet en bok och därmed gick den ursprungliga och till liv väckande meningen till dels förlorad”. Uttrycket ”nedtecknats i Bibeln” (som Koranen) går inte. Det måste finans ett annat språk för detta. Uppenbarelsen har tagit getalt i och genom ett folks blandade och tragiska historia, nått sin fulländning när Gud tar gestalt i en människa för att vi så mycket tydliga skall kunna se vem Gud är, förmedlat och givet till oss genom människors ord i historien. Eller vilka uttryck man nu kan välja. Men här behövs en rejäl uppfräschning!
    En huvudsynpunkt på texten, från ”Församlingens kraftkällor” och framåt, skulle kunna vara att det avgränsade och interna dominerar stort. Det är i stort sett bara delar av avsnittet ”Uppdraget” som vetter åt en större värld. Även avsnittet ”Tjänst” är i huvudsak internt. Då kan man säga att det är ju en kyrka vi beskriver, men till det kan man då säga att om inte kyrkan överskrider sina egna gränser upphör den att vara kyrka. Hoten mot kyrkans mer profetiska och visionära funktioner kommer inte utifrån, utan inifrån henne själv. Alltså måste det i arbetet med en text som denna finans en stark, medveten, skapande och djärv strävan att tolka vad tron och efterföljelsen (ett ord som också saknas i texten) är och som lägger tyngdpunkten vid det egentliga uppdraget, vid den värld som inte hört evangeliet, som är på väg att gå under, vid en mänsklighet som lider, vid en tid och tillvaro så på djupet märkt av ondska. Till detta mer visionära finns det kopplingar både i gemenskap, bön, bikt och heliga handingar. Missionsmotivet, till exempel, saknas helt i texten om nattvarden. ”Bröd delat med alla…”! Lyft blicken!
    Uppdraget. Den sista meningen i första stycket går inte. Kyrkans uppgift fullgörs väl långt utöver vad som innefattas i församlingens förkunnelse och liv? Igen, alltför avgränsat och internt. Under punkt 28 borde ordet efterföljelse finnas. Under punkt 29 finns en ansats till att vidga perspektivet. Men då stämmer det inte med begränsningen i punkt 27.
    Allas tjänst. Bara en synpunkt. ”…de gåvor Anden ger…”. De ord som hör samman med gudsbilden i texten som helhet skulle behöva ses över. Genom för lite eftertanke tycks gudsbilden inte riktigt hållas samman i dagens kristenhet. Vad som i de bibliska texterna avses med Sonen bör klargöras för att gudsbilden inte skall bli för antropomorf. Ordet Anden kan med fördel växlas med Guds närvaro, också detta för att mer hålla samman än skilja ut. När vi använder ordet person är det betydligt mer utskiljande än det var i Nya testamentets tid, då person i huvudsak syftade på den rollmask som en skådespelare bar, samma ”person” men i olika gestalt. Att utveckla detta för för långt. Bara ett observandum.
    Ett förslag till slut. När vi tycker att vi har de grundläggande dokumenten i någorlunda god ordning kunde till exempel sex personer, tre ur andra delar av kristenheten och tre från kulturlivet, de senare utan alltför stark förankring i det internt kyrkliga, alla med tankens klarhet och språklig elegans, tillsammans få i uppdrag att revidera dessa texter. Och de skulle göra det då dels mot bakgrund av den samlade kristna traditionen, dels mot de tre nu aktuella traditionernas särskilt skapande bidrag. Föra det bästa i det förflutna framåt.
    Göteborg 2010.12.30
    Sigfrid Deminger

  • Erik Thors

    Först lite ros. Generellt mycket bättre än remisstexten, mer inspirerande och bättre ton samt mer inspirerande. Bra uppställning i tydliga kärnfulla punkter som är lätta att kommentera och ett förtydligande dokument. Bra helhetssyn på vad kyrkan är med distinktion mellan världsvida kyrkan och den lokala kyrkan och bra om ekumenik.
    Stycket om medlemskap och församling rätade ut en del frågetecken på ett bra sätt tycker jag.
    Sedan lite ris.
    1. Materialet börjar med en tråkig språkmiss, kanske för att markera att det inte är ett färdigt material? ;)
    Denna punkt kan behövs vässas något. Treenigheten är bra att den nämns men är möjligen överbetonad i materialet och lite olika uttryckt.
    6. Mångfald i tro kan vara positivt i meningen att vi har olika uttryck för vår tro och vi har vår egen förståelse av vad kristen tro innebär men tron i sig är en och samma för alla människor för dess innehåll är en och unik.
    Stycket ”Församlingens kraftkällor” tycker jag är lite knepigt rubricerat, kanske kan det heta ”församlingens grundläggande uppdrag” och stycket ”uppdraget” kan heta ”mission”. Inte för att det egentligen spelar så stor roll men jag tycker ordningen ska vara ordet, (mission?), dop, nattvard… som ett uttryck för en riktning i församlingens uppdrag.
    26. ”Nattvarden är [ett] trons mysterium”, utan ordet ett blir det konstigt.
    29. ”Församlingen vill…”, ”..de vill…”, blir ett knepigt dikterande. Jag förespråkar ”Som del i församlingens uppdrag kallar…”.
    Till sist tycker jag nya församlingsbildningar verkar spännande och något jag vill veta mer om.

    • Olle Alkholm

      Vet inte säkert vad som åsyftas med språkmissen. Möjligen är det ordet ”en” som skall vara kursiverat. (Två gånger i avsnitt 1, första och andra raden) Detta har fallit bort i PDF:en och vi ska åtgärda det.

      • Erik Thors

        Aha, ok, det var nog det som förvirrade något.

  • Inge

    Sidan 22 talas om Heliga handlingar där dopet och nattvarden omnämns, jag saknar här något om Äktenskapet? Kommer den nya kyrkan att viga personer av samma kön?

    Om svaret är ja och att som tidigare antyds, det är upp till varje församling att avgöra, då undrar jag om den lokala GF församling som bestämt sig för att inte praktisera homovigslar kan förhindra en medlem som praktiserar utlevad homosexuellt medlemskap? Som nu antyds finns inte denna möjlighet då ”Medlemskap i en församling har giltighet i hela GF-kyrkan” sid 2:13

    • Olle Alkholm

      Till Heliga handlingar eller sakrament brukar inte våra kyrkor och samfund räkna äktenskapet. Frågan om vigsel av par av samma kön har inte behandlats inför GF-kyrkans bildande. Däremot har ”Gemensamma presidiemötet” tillsatt en arbetsgrupp kring äktenskapsfrågor i stort. Denna arbetsgrupp inleder sitt arbete nu i januari.
      Angående medlemskap anger den teologiska grunden att förutsättningen är dop och tro (eller medlemskap på bekännelse i väntan på dop). Det måste väl rimligen betyda att detta är grundläggande för GF-kyrkans församlingar när det gäller medlemskapet. När sedan samma teologiska grund anger att församlingarna är självständiga kan det ses som ett uttryck för att den praktiska hanteringen av medlemskap och medlemsregister ligger hos den lokala församlingen.
      Olle Alkholm, remissgruppen Gemensam framtid

  • Inge

    När man startar något nytt brukar man oftast vilja profilera sig och framhålla det unika i den nya verksamheten, man vill gärna marknadsföra sig som lite bättre än sina konkurrenter. Det bör finnas en inre drivkraft som fyller ett viktigt behov, något som griper tag och engagerar människor.

    Tillkomsten av de gamla samfunden var en direkt följd av att någon eller några fått ljus över vissa sanningar i evangeliet, sanningar som varit dolda eller bortglömda i de äldre etablerade kyrkorna ja till ock med förbjudna! Detta gav en klar profil och attraktion, människor blev gripna engagerade då de märkte att man tog Guds ord på allvar som exempelvis sanningen om troendedopet som startade en folkväckelse i vårt land där människor blev förföljda och fängslade för sin tro. Baptist samfundet skapades ur ett sådant behov, man vägrade att kompromissa med sin övertygelse och bröt sig ur bort från den etablerade kyrkan, att då kompromissa med sin övertygelse för att eventuellt vinna enhet var det samma som att förneka sin tro.

    När man studerar ”Teologisk grund för GF-kyrkan” slås man av att det mesta verkar handla om kompromisser och tillrätta lägganden i försöket att hitta gemensamma formuleringar. Det unika som en gång satte våra pionjärers hjärtan i brand brand verkar mest vara till besvär då den nya grunden läggs?

    Enheten och ekumeniken står ju högt på agendan för den nya kyrkan! Finns det då ingen gräns när det gäller att uppnå denna enhet?
    Är inte risken stor att man tillslut förlorar sin själ av alla jämkningar och demokratiska överväganden?

    Vad är det som gör GF-kyrkan så unik och attraktiv att man bör välja detta samfund framför andra samfund eller kyrkor? Finns det någon biblisk sanning som GF-kyrkan nu lyfter fram? En sanning som de andra kyrkorna missat? Något viktigt som ger en legitimitet och motivation för en ny kyrka? Om inte varför då inte ta steget fullt ut och lägga ner detta utanpåverk och satsa all kraft på någon av de andra redan etablerade kyrkorna?
    ”Enheten utgör en grundläggande identitet för GF-kyrkan. GF-kyrkan och församlingarna är därför provisorier i väntan på Kristi kyrkas synliga enhet.”

    • Tuula

      Tack Inge för ditt inlägg som jag tycker är mycket tänkvärt. Det innehåller många funderingar och frågor som det skulle vara intressant att få kommentarer från någon/några som brinner för GF-kyrkan!

    • Erik Thors

      Ok, efter viss tvekan ger jag mig på ett försök att bemöta detta. En klart viktig punkt som jag tycker borde bemötas från GF-ledningen som borde ha bättre koll än jag på detta.
      Det finns ingen ”ytterligare” biblisk sanning som GF lyfter fram, det är vad jag förstår inte syftet eller drivkraften bakom GF. Det här med bibliska sanningar är för övrigt intressant i dagens teologiska samtal. Kan vi idag bygga samfund på teologiska tvistefrågor? Går inte dessa frågor på tvärs genom samfunden idag? Med dagens snabba debattklimat tror jag inte vi kan formera oss långsiktigt hållbart på det sättet. Enheten är en viktig del i GF och det som så att säga är nytt i detta. Därför går det heller inte att säga att andra kyrkor har fel och GF rätt, utan här handlar det om vad GF finner vara rätt, som mycket väl kan vara (till och med eftersträvar att vara) samstämmigt med andra kyrkor. Det handlar också hur vi väljer att vara kyrka idag. GF (försöker) organiserar sig på ett sätt som är relevant i en ny tid. Det som gör GF attraktivt och som särskiljer GF från andra kyrkor är detta enligt mig.
      1 Utrymme för barndop och vuxendop
      2 Självständiga församlingar som verkar tillsammans
      3 Bemyndigande av alla att läsa och förstå bibeln
      4 Stor tillit till det allmänna prästadömet
      5 Utbildning och ordination av pastorer och diakoner som förvaltar två sakrament (eller hur man nu väljer att uttrycka det)
      6 Kan vara en röst i samhället genom en kyrkoledare
      7 GF förvaltar ett väckelsearv (vilket ger en viss ingång i bibeltolkningen och betonar omvändelse och tro)
      Dessa punkter är naturligtvis efter min personliga ståndpunkt och inte komplett på något sätt. Dessutom är materialet för GF inte klart vilket är orsaken till detta forum.

      • Thomas Forslin

        GF-Kyrkan bygger in en icke-längtan efter Sanningen och en tro på att den egentligen inte går att finna genom sin betoning på Enheten som centralt begrepp. Enhetsbegreppet i form av att grunden är att vi skall överse med teologiska olikheter och inte försöka enas på riktigt.
        Alla klart uttryckta sanningar kommer därmed bara att ses som variationer på en möjlig teologisk skala där alla har lika rätt.
        ”Väckelsearvet” bygger på att klara sanningar som skulle ”väcka” predikades men eftersom GF-Kyrkan inte kommer att ha några klara sanningar så är det inget väckelsearv som man förvaltar eller förmedlar.
        Det sägs att dagens människor har slutat att fråga vad som är sant och istället frågar efter vad som fungerar, ger lyckoeffekter.
        Jag ser tydliga kopplingar till grunden för GF-Kyrkan där krutet läggs på hur vi skall få en fungerande kyrka i vår tid medan sådant som har med sanningar att göra skall läggas lite åt sidan.
        Jag har stor respekt för det arbete som läggs ner och de personer som vill det allra bästa. Tror kyrkan blir bra för många och kan vitalisera många sammanhang.
        Jag är också glad för mycket som har tagits bort. Men den uttrycker fortfarande bara sporadiskt min dröm om en kyrka jag vill tillhöra.

        • Erik Thors

          Vad gäller icke-längtan så håller jag inte med. Jag tror att vi kan finna styrka i att tillsammans söka Sanningen. Det är en ökad längtan efter sanningen att ta vara på varandras berättelser och uttryck, eller vill du hålla med sanningen själv? Det handlar också om en längtan till att försöka skapa en gemenskap av människor vi ser som kristna, eller vill du splittring? Ursäkta om jag är hård, jag tror gott om dig, men du kanske förstår vad jag är ute efter? Här handlar det också om kongregationalism frågan. Ska samfundet vara den som bär undervisningen eller stödja församlingarnas undervisning?
          Jag hoppas inte att detta ska innebära att vi överser med teologiska skillnader. Här gäller det att ha en god dialog och utröna dessa frågor, vilket sker nu och är ännu inte klart. Vårt språk och definitioner är inte helt enkla och vi behöver en förståelse för att vi kan uttrycka saker på olika sätt. Bara för att vi har en viss diskrepans i uttryck betyder det inte att sanningen inte finns. Konkretisera gärna. På vilket sätt faller GF vad det gäller teologiska sanningar? Läser just nu Gemensam tro som finns under Material här på GF-sidan. Den ger viss vägledning vad det gäller teologin. Jag ser inte att det blir som det kan låta i debatten, ”den öppnaste kyrkan är en ruin”.
          Vad det gäller väckelsen är det väl Kristus som väcker? Det är väl Jesus vi vill bjuda in att väcka oss? Där har de teologiska sanningarna sin funktion att peka på honom men det är inte dom som väcker, som jag ser det. Jag hoppas GF kan vårda ett väckelsearv där Jesus bjuds in att hela, upprätta och frälsa oss.
          Visst är det så att GF-kyrkan inte kan vara till för alla. Känner du att du inte vill tillhöra den hoppas jag innerligt att det finns ett annat sammanhang där du finner en andlig hemvist och jag hoppas dialogen kring kristen tro kan fortsätta. Jag har full respekt för din sanningssträvan. Jag vill försöka avslöja missförstånd och otydligheter och söka gemensam grund för kristen tro, där behövs ett utrymme för olikheter.

          • Thomas Forslin

            I de texter som gäller nu hittar vi ordet enhet många gånger men ingen inriktning på att ”stå enade i tankar och åsikter” eller ”bli ett liksom Fadern och Sonen är ett”. Eller tror vi kanske att Fadern och Sonen sitter och har lite olika åsikter om teologin? Däremot finns det massor av textavsnitt om allt som är bra med att vi tycker olika, t.ex. som denna text: ”I kyrkan behövs former för att spegla, bejaka och bekräfta olikheter, inte för att definiera vad som är rätt utan för att berika och utveckla kyrkan”.
            Att GF-Kyrkan bygger in en icke-längtan efter Sanningen är alltså ingen spekulation utan mer en analys av att GF-texterna uttryckligen pekar ut teologiska variationer och motstridiga åsikter som en framgångsväg för den nya kyrkan. Det vore ju jättebra om vi tillsammans sökte sanningen men texterna pekar snarare ut motsatt väg. Du kan ju själv räkna de ställen i dokumenten som lyfter fram olikheterna som något bra och de ställen som talar om att vi skall försöka bli eniga i tankar och åsikter(om du kan hitta några sådana).
            Det är intressant att du frågar om jag söker splittring när mitt budskap är att riktig enhet handlar om att söka enighet, på det sätt som bibeln beskriver ”enhet”, ”bli ett”, ”enighet” o.s.v.
            Den fulla sanningen finns bara hos Gud men det viktiga för en kyrka som vill vara trofast är en brinnande längtan att vilja hitta den, gärna tillsammans. GF-Kyrkan lyfter istället fram vikten av olikhet.

          • Erik Thors

            Det står inget om att stå enade i tankar och åsikter, däremot står ”Enhetens grund finns i Guds väsen som Fader, son och Ande”. Jag tror inte Fadern och Sonen har ”lite olika åsikter om teologin”. Fadern och Sonen är, de behöver ingen teologi. På samma sätt som du knappast har lite olika åsikter om vem Thomas Forslin är. Det är vi som behöver teologin. Vi syndiga människor har det inte lätt att formulera detta. Det visar sig kanske i detta samtal också, att jag inte har lätt för att skriva det jag menar.
            Olikheterna definierar inte vad som är rätt, men olikheterna måste få rymmas de med. Varifrån hämtade du citatet? Dessutom är det väl ingen åsiktsgemenskap vi bildar? Det tycker jag skulle vara en väldigt snäv definition av att vara samfund.
            Du säger att ”GF-texterna uttryckligen pekar ut teologiska variationer och motstridiga åsikter som en framgångsväg för den nya kyrkan”. Med mina ögon ser jag inte det. Skillnader i åsikter måste vi få ha. Även utrymme för var och en att ta myndiga självständiga beslut. Varför skulle vi annars fått fri vilja? ”Ett är nödvändigt” som det uttrycks i evengelieboken, tro och tillit till Gud, och där ser jag inte att det skulle vara otydligt i materialet.
            Vad det gäller enighet i tankar och åsikter kan det behövas ett helt litet bibelstudium. Jag antar du syftar på 1Kor 1:10. Det är en god strävan som kanske borde uttryckas i materialet, men hur tar vi oss dit? Där tycker jag vers 13 och 17 också är intressanta i sammanhanget. Vad är det vi ska vara eniga och ha samma åsikt om? Är det om taket behöver skottas? Hör vi till Waldenström eller Nilsson?
            Jag tror jag har mycket mindre erfarenhet än du av dessa samfund, kanske är det bra, kanske är det något jag inte ser. För jag hoppas och tror vi båda söker samma sak här, enhet, gärna tillsammans.

          • Thomas Forslin

            Citatet kommer från Strategisk Plattform under Strategier under Framåt, men det finns många andra ställen som uttrycker ungefär samma sak. Jag önskar att det skulle finnas åtminstone några ställen som uttryckte en ambition att komma överens och nå enighet. Enhetsbegreppet för GF-Kyrkans grund står ju för något annat som jag pekat på ovan.

          • Erik Thors

            Utan att ha lusläst den strategiska plattformen så tycker jag stycket Framåt är mycket bra och bör läsas i sin helhet. Där anges också konsensusarbete som ett strategiskt verktyg, och orden ”följ mig” sticker ut, en tydlig enhet kring Kristus själv.
            Jag tycker ambitionen att nå enighet är tydlig och som samtidigt ger utrymme för en av Gud given mångfald och därmed också en frihet. Det finns mycket mer att säga om det men jag tror vi kan konstatera att vi har olika syn på vad enhet är.

          • Thomas Forslin

            Ursäkta men jag underkänner faktiskt både formuleringarna kring ”konsensusarbete” och ”följ mig”. Texten kring ”konsensusarbete” handlar bara om demokratiutveckling och samtalsformer, alltså hur det går till när vi möts och röstar. ”Följ mig” sägs bygga på ”en ny mångfaldig identitet baserad på uppmaningen – FÖLJ MIG!” Det verkar inte handla om att lyda Jesus och komma överens under den rubriken utan det förväntas spreta iväg även här.
            Det duger inte med fina rubriker, det är innehållet under som betyder något. Till och med under typiska lärjungaord och enighetsbegrepp försöker man få det att bli en argumentantation för olika teologiska spår samtidigt.

          • Erik Thors

            Och jag menar att de frågor som gäller mer form och tradition och inte trons kärna ska hanteras med t ex demokratiska metoder och även där talas det om enhet, som exemplifieras med konsensusarbete. ”En ny mångfaldig identitet” tolkar jag inte som en helt ny identitet utan att vi ser nytt på det här med att vara Kristi kropp, en kropp med flera delar. Att vi inte är lika men hör ihop. Inte en kyrka med ny teologi utan med plats för olika uttryck och betoningar på teologin. Vad det gäller just teologin har du inte kommit med andra invändningar än just det att vi ser olika på vad enhet innebär. Är detta en ny försoningsstrid? En enhetsstrid?
            Det låter jag vara mina slutord i detta, ett givande samtal som jag misstänkte skulle bli långt.

          • Thomas Forslin

            Jag uppfattar ett ”konsensusarbete” där målet kanske inte verkar vara att nå konsensus. ”Mångfaldig identitet” tolkar jag som många identiteter samtidigt, ”följ mig” leder till olika sanningar och inrktningar.
            Demokrati gillar jag men det handlar om tro också.
            Tro på Guds möjligheter! Tro att ”sanningens Ande vägleder oss med hela sanningen”(Joh 16:13) och att Jesu bön om att ”vi skall bli ett liksom Fadern och Sonen är ett”(Joh 17:23) är en möjlig väg. Det är en betydligt högre förväntan än att bara släppa in allt som redan finns i en bred ram. Det är den enhet jag bekänner mig till. Tack för dina synpunkter!

    • Lasse Svensson
      • Thomas Forslin

        Svar till Lennart Renöfelts blogg:
        Jag förstår dock inte riktigt det nya med en kyrka som inbegriper stora åsiktsskillnader när t.ex. Svenska Missionsförbundet/kyrkan har haft sina ”högt i tak”-paroller under många många år. Svenska Baptistsamfundet har också från centralt under senare år definierat ”baptism” som ett frihetsbegrepp där man får tolka det mesta på sitt eget sätt. Jag ser GF-Kyrkans mångfald mest som en fortsättning på något som redan funnits och hävdats länge.

        Det mer sorgliga i din text är dock att jag inte hittar något av NT:s längtan att de kristna skall nå enighet och gemensamt uppfatta Guds vilja i olika frågor. Du verkar så stolt över att GF-Kyrkan skall inrymma motsättningar och olika tolkningar. Helt på tvärs mot Jesu bön om att vi skall bli ett som Fadern och Sonen är ett och alla uppmaningar att stå enade i tankar och åsikter.
        En levande kyrka tror att Guds vilja går att uppfatta och har en brinnande längtan att hitta den tillsammans. Istället får vi denna fusk-enhet som egentligen handlar om en pessimism om att Sanningen inte går att nå och vi istället skall uppmana och främja oenigheten eftersom den ”berikar och ger vittnesbörd om tolerans, mångfald och fred”.
        Evangeliets budskap är mycket bättre än så. Men det kräver ett lärjungaskap som jag inte är säker att GF-kyrkan är så intresserad av att ha som motto.

    • Marcus Svensson

      Den teologiska grunden för GF-kyrkan kommer aldrig att locka några nya medlemmar till sig och den kommer inte att göra kyrkan attraktiv för människor i fråga om val av samfund. Det är å andra sidan inte heller meningen som jag ser det. Tanken är väl ändå att vi som församlingar ska kunna enas om en gemensam teologisk grund att stå på som möjliggör att vi, som enskilda församlingar och som samfund, kan vara en unik och attraktiv kyrka som människor vill vara en del av.

      Vi blir inte en attraktiv kyrka genom att formulera ett dokument där vi talar om hurdana vi är eller åtminstone vill vara. Det handlar ju ändå i slutändan om hur vi faktiskt är som samfund och enskild församling. Jag tycker att förslaget på teologisk grund för GF-kyrkan ger oss en fantastisk möjlighet att visa på Jesus på alla sätt och vis vi kan som individ, församling och samfund. Och att vara attraktiv som kyrka måste ju innebära att visa på Jesus.

      Den nya kyrkan måste ha ramar precis som de samfund den kommer ur, men allt handlar ju om vad vi gör med friheten som ges inom dessa ramar. Det är med den friheten som vi kan forma en attraktiv kyrka.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=524407554 Andreas Kjernald

    Jämfört med Remissen är detta jättebra. Dock måste jag erkänna att jag är fundersam över en sak. Detta är ett -Teologiskt- dokument…var står det att läsa om Gud (Teos)? Vem är i centrum här, kyrkan eller Gud?

    Det första och således viktigaste stycket i detta Teos-logiska dokument handlar om kyrkan (Inledning punkt 1-2), Tron (punkt 3) och Kyrkan/församlingen igen (punkt 4-6). Sedan kommer ”Ömsesidigt beroende”, ”Församlingen” och så vidare.

    Är detta symptomatiskt? Är det jag som är för petig? Jag vet inte men jag skulle allt vilja hävda att om jag var nyfiken på ett samfund och ville veta vad det tyckte och tänkte om Gud skulle jag börja med den Teologiska grunden…och i detta fallet bli mycket besviken. Jag tycker vi borde börja hela dokumentet/diskussionen/rubbet med Gud för endast Gud kan göra nåt av oss.

    • Ann Westblom

      Dokumentet heter i sin helhet Teologisk grund för GF-kyrkan. Det ska alltså i huvudsak tala om samfundet och dess grund samt organisation och inriktning. Vill du läsa om vem Gud är, vilket förstås är viktigt, finns det andra dokument och framför allt människor som med glädje vittnar om detta.
      Ann Westblom, remissvarsgruppen Gemensam framtid

      • http://www.facebook.com/profile.php?id=524407554 Andreas Kjernald

        Min uppfattning av de två dokument som nu finns tillgängliga för läsning (Teologisk grund och Strategisk plattform) är att de kommer att bilda den konstitutionerande text som vi ska rösta på i juni (fast då i sin slutgiltiga form).
        Om ett dokument i huvudsak ska tala om samfundet, dess grund, organisation och inriktning så är det i mina ögon uppseendeväckande att man inte börjar med att tala om varför man finns och vilken grund man står på, dvs. Gud.

        Om du menar att man ska läsa alla dokument som har framarbetats i denna process så är jag helt borta. Är det inte tänkt att varje steg är ett steg framåt och att det gamla faller bort? Ska vi fortfarande läsa ”Vägen vidare” som ett dokument som beskriver vår tro? Är inte en Teologisk grund just själva grunddokumentet för just GF-kyrkans teologi? Jag trodde att alla andra dokument är vad dom sades vara, utkast och skisser.

        Jag förstår inte heller riktigt vad du menar med ”om jag vill läsa om Gud…så finns det andra dokument och personer som med glädje vittnar om detta”. Om jag som är pastor i Metodistkyrkan idag funderar på den nya kyrkans teologi (och om jag med gott samvete kan stödja den) och läser den nya kyrkans teologiska grunddokument är det väl inte så konstigt att jag reagerar på att man skriver för det första väldigt lite och för det andra inte skriver om Gud?
        Jag tror du har missförstått mig. Jag menar att en teologiskt grund bör/ska/måste handla om Gud först och främst. Skriver man om samfundet och hur det ser ut skriver man inte en teologisk grund (vilken handlar om Gud och är kyrkans enda grund) utan en ekklesiologisk/kyrkosyn grund (som beskriver hur man ser på sig själv som kyrka). Det är helt olika saker.

        Jag efterlyser alltså antingen att man skriver en Teologisk grund för GF eller att man byter ut rubriken mot något typ ”GF kyrkans kyrkosyn” eller ”Så här funkar GF kyrkan” eller liknande.

      • Sven Andersson

        Några små funderingar om Inledningen.

        När Andreas Kjernald efterlyser ”Gud” i Inledningen av dokumentet ”Teologisk grund för GF-kyrkan” skriver Ann Westblom , från remissgruppen Gemensam framtid, att detta dokument har till syfte att ” i huvudsak tala om samfundet och dess grund”. Då kan man undra vad dess grund är om den inte är Gud. Är det inte rentav Guds Heliga Ande som är kyrkans livgivande andetag, så även i den Nicenska trosbekännelsen, som här refereras? Mot den bakgrunden förstår jag inte riktigt varför inte detta skulle kunna lyftas fram bättre i dess Inledning. I alla fall finner jag frågan om dokumentets Inledning viktigare än vad som här antyds. Vill man spetsa till det lite skulle man kanske kunna parafrasera en internationellt känd kristen kyrklig poet och säga: Om man knäpper första knappen fel kan lätt hela kappan bli fel knäppt.

        Nu framgår det som väl är att Gud verkligen är grunden för den nya kyrkan, men först i Inledningens sista stycke, st 6. Frågan är dock om inte detta borde framgå redan i dess första sats. Man skulle ex v ha kunnat börja med att anknyta till Bibelns Gud som en och helig. Skulle inte heller ha något emot en antydan om att den kristna trons Gud även har rättvisa och kärlek som grundläggande karaktär. I nuvarande dokument är ett ord som ”rättvisa” helt frånvarande och ”kärlek” nämns först långt ner under Gemenskap – ändå är dessa ord helt fundamentala när Bibeln berättar om Gud. Något om Guds karaktär från början kan ge mer tydlighet och detta teologiska dokument, kan jag tycka.

        Men, vill man, av någon anledning, undvika att direkt tala om Gud i dess första sats, kunde man åtminstone börja med en anspelning på kyrkan som en del i ”Guds folk” och anknyta till dess centrala kallelse att utgöra ”Kristi kropp”. Det senare förmodligen en av de historiskt tidigaste bibliska benämningarna på kyrkan vars evangeliska betydelse tycks vara, att kyrkan är kallad att föra Jesu mission vidare i världen. I centrum för den står dock inte Jesus själv, utan Gud och Guds rike. Det glömmer vi lätt. Så ex v i st 11, där det om församlingens uppdrag korthugget står att den ”vittnar om Kristus och verkar i samhället.” Visst vill vi att den vittnar om Kristus och verkar i samhället, men för vadå? Svaret borde väl vara Guds rike, som var Jesu vision och program för en annorlunda värld och som borde vara kyrkans första och främsta arv att förvalta (jfr st 28), men alltför ofta blir försummat eller förvanskat.

        Om utgångspunkten i detta styrdokument tydligt får vara Gud skulle man redan från första satsen få en klar insikt om att kyrkans sanna centrum inte är i sig själv, att den tvärtom har sin sanna grund utanför sig själv, i en Gud som ständigt kallar den ut i världen på jordnära äventyr (advent, den högtid som kyrkoåret inleds med varje år) och nya teologiska utmaningar (reformata reformanda). Som fallet är nu tar detta teologiska dokument, i varje fall metodiskt, sin primära utgångspunkt i kyrkans bekännelseskrifter, den Nicenska trosbekännelsen, tillkommen på 300-talet, alltså vid en kritisk tidpunkt, när kyrkan är på god väg att för första gång i världshistorien bli en ”statskyrka” snarare än ”frikyrka”. Man frestas säga, att det är en kyrkaktig dogmatisk och ecklesiologisk utgångspunkt snarare än en teologisk, kristologisk eller missiologisk. Om man i dokumentets första sats i stället omedelbart anknyter till kyrkans livsnödvändiga grund, Gud, grunden för liv och gemenskap, gör en anspelning på kyrkan som en del av Guds folk och kyrkan som Kristi kropp, kallad att gestalta Guds rike, världens hopp, skulle utgångspunkten bli en annan, bättre underbyggd, mer utmanande.

        Sätter även ett stort frågetecken vid st. 4. Att förskjuta den tidigaste, enklaste och djupaste urkristna bibliska bekännelsen, ”Jesus Kristus är Herre”, från stycke 1 till 4 och dessutom förändra och fördunkla den, genom att kasta ut Jesus som ”Herre” ur den, som ”uttryck för hierarkiskt tänkande”, samtidigt som man flyttar upp den sentida mer komplicerade bekännelsen från den klart mer hierarkiska konstantinska kyrkan på 300-talet i oförändrad form till stycke 1, kan göra mig fundersam. Om man inte hade tillgång till Kommentarerna till dokumentet skulle det rentav kunna se ut som en sentida konstantinsk kupp genom vilken kejsarmakt och övermakt inte längre behöver utmanas, då den nya kyrkan avskriver Jesus som ”Herre” från sin kyrkoordning. Men, i Kommentarerna står det nu klart, att den urkristna bekännelsen, ”Jesus Kristus är Herre”, från början hade ”en provocerande betydelse eftersom den romerska kejsaren betecknades som kyrios, herre.” Varför då inte lyfta in denna förklaring till bekännelsen i dokumentet i stället för att kasta ut Jesus som ”Herre” ur det? Det vore en bättre metod än att låta tolken tiga (för att tala med en känd Lunda-teolog). Är man dock snarare ute efter att utrensa föråldrade eller förlegade termer/titlar, vilket här tycks vara remissgruppens linje, bör man i konsekvens även fundera på att kasta ut Gud som ”Fader”, som för många uttrycker ett föråldrat och förlegat patriarkat. Själv är jag högst betänksam inför den metoden. En bättre metod, i båda dessa fall, tycks mig vara att tydligt tolka dessa titlar/termers betydelse. Vad beträffar ”herre” behöver väl även vi i vår tid utmanas av tron att ”Jesus Kristus är Herre”, så att vi inte blint tror att alla de som i vår värld kallar sig eller utger sig för att vara herrar, över människors liv och död, rentav ”universums herrar”, verkligen kan vara det. Enligt biblisk och kristen tro har de ju egentligen inte den makten, då denna värld ej är deras, ej heller vår, utan Guds och kyrkan är kallad att ta den tillbaka till dess rätte ägare. I Sverige förefaller mig frikyrkan ha fattat något av det när den utgjort en frisk fläkt av provokation mot såväl religiös övermakt (överhetskyrka) som politisk (överhet i form av statsmakt). Har vi glömt bort det och nu kommit så långt i utvecklingen att vi inte längre behöver några sådana utmaningar?

        Önskar slutligen även kommentera st. 5 om kyrkans arv, särskilt väckelsekyrkans arv, som tycks mig något styvmoderligt behandlat mot bakgrund av att våra nuvarande kyrkor så nära härrör från den. Det sammanfattas kort och gott som en ”betoning av den personliga avgörelsen för Kristus och den enskildes ansvar i gemenskapen”. Saknas det inte en del skatter av vårt arv i denna bisats om vårt arv? Den nyss nämnda protesten mot övermakt kan vara en del, vilket kan leda oss bakåt till protestantism såväl som urkyrka. Bibelläsning en annan, då man tidigt kom att kallas ”läsare”. Men, jag tror det finns något mer, vilket slog mig när jag i Sändaren nyligen läste utdraget ur Gunnar Hallingbergs historieskrivning om frikyrkan som folkrörelse (Läsarna), där det framhölls, att ingen annan svensk folkrörelse var ”så inriktad på världen i stort som frikyrkan”, i alla fall för sin tid. Låt oss kalla detta arv ett ”brinnande intresse för världen” . Kanske finns här en anledning till att våra fäder/mödrar också kom att kallas ”löpare”? De löpte ut i världen, ända bort till dess bortglömda kontinent Afrika, inbegripande kongoleser! Detta hör för mig också till vårt frikyrkoarv och kunde gott och väl lyftas in här. I det ljuset skulle linjen bakåt från kyrkan som Kristi kropp till Jesu mission, med Guds rike i centrum som givet och gestaltat hopp, på ett helt annat sätt bli tydlig.

        Att som nu är, låta första satsen vara, att kyrkan är en och helig, får mig att studsa till lite. Själv vet jag inte ens om jag kan säga att den kyrka som framträder i vår Bibel är en och helig eller som dokumentet själv senare mer eftertänksamt säger, vi lever i ”splittringens värld” (i sista stycket av Inledningen, st 6). Men, tar man däremot sin utgångspunkt i Gud, som en och helig, får kyrkan en given förankring utanför sig själv och kan med den Heliga Andens ledning, som livgivande andetag, i tro sträva efter att utgöra en helig gemenskap, vilket för mig är något annat än att börja med att säga att kyrkan redan är en och helig. Dessutom kan Gud som utgångspunkt för detta styrdokument öppna upp dörrar för en vidare enhet än kyrkans enhet, nämligen mänsklighetens enhet och rentav världens fred, allt detta som Guds rike uttrycker och syftar fram till. Det vore väl ingen dålig inledning på ett teologiskt dokument för en ny kyrka? Om Gud får första plats i den skulle dess Inledning rentav kunna byta namn till Grundval/ar.

        Jag önskar remissgruppen Gemensam Framtid allt gott i deras viktiga arbete med detta grundläggande dokument.

        Sven Andersson

      • peder

        Vill du läsa om Gud ska du inte läsa Teologisk grund för GF-kyrkan, enligt Ann Westblom. Jag trodde nog att teologin var läran om Gud – men den teologiska grunden handlar om samfundets organisation. Så varför inte kalla det organisatorisk grund. Och ta fram ett ytterligare dokument som ´beskriver den nya kyrkans >teologiska< grund. För det finns väl en sådan också? Eller…?

  • http://andreasmoller.wordpress.com Andreas Möller

    Jag har skrivit en mer utförlig kommentar på bloggen (http://andreasmoller.wordpress.com/2011/01/04/tankar-om-teologisk-grund-for-gf/) men försöker mig på en kortvariant här.

    Liksom flera andra, tycker jag detta utkast är ett rejält steg framåt. Framför allt gillar jag att dokumentet tydligare i första hand behandlar de frågor vi tillsammans beslutar om ang vårt gemensamma riksarbete, och lämnar de lokala tillämpningarna till just det lokala sammanhanget. Det synsättet tycker jag lyser igenom i hela dokumentet, och det är mycket bra!

    Det är så bra, att jag just nu bara hittar en sak att anmärka på. Jag tycker det är gott att vi har ett grundläggande medlemsbegrepp (dop och bekännelse tillsammans), med öppningar för den lokala församlingen att vidga det om de så önskar. Men då kan vi inte samtidigt säga att ett medlemskap i en församling är giltigt i alla församlingar. När det gäller ”förberedande medlemskap” har texten (särskilt kommentaren på sid 10) helt rätt anslag – vid flyttning får mottagande församling finna lämplig form för att respektera det förberedande medlemskapet. Men när det gäller medlemmar som (i en församling som beslutat tillämpa det) tagits in ”i väntan på dop” behöver vi hitta något motsvarande. Jag tänker att vi inte både kan ha lokala variationer i medlemsbegrepp och samtidigt säga att ett medlemskap är giltigt överallt… då är inte församlingarna självständiga!

    Vi kan förstås följa Olle Alkholms tanke i svaret till Inge ovan, att den praktiska hanteringen av medlemskapet ligger i den lokala församlingen. Det kan vara gott nog. Eller så tillämpar vi samma förhållningssätt här som när det gäller förberedande medlemskap. Det vill säga: ”Då medlem som i en församling intagits i väntan på dop flyttar, får mottagande församling finna en lämplig form för att respektera det medlemskapet.” Det allra troligaste är att den mottagande församlingen med glädje tar emot också denna medlem – så skulle med största säkerhet ske här i Baptistkyrkan i Karlstad – men då är det församlingens eget beslut!

    Hmm. Jag vet inte om det blev särskilt kort… Och jag hade tänkt skriva något om namnfrågan också. Jag tror det klokaste vore att helt enkelt följa EFK:s exempel, och hålla fast vid arbetsnamnet (Gemensam Framtid) ett tag till. När vi hunnit bygga lite fler gemensamma traditioner, kommer nog ett mer självklart namnförslag komma fram också.

  • Linda

    Under uppdraget:
    Borde inte missionsbefallningen vara det som är det viktigaste, alltså att punkt 27 och 29 byter plats? Att göra alla folk till lärjungar måste ju vara det primära syftet, inte att församlingen är till för världen? Eller ska man läsa numreringen som att det som nämns först är det viktigaste?

  • Christopher

    Är det någon som förstår vad G-F Kyrkan står i åktenskaps frågan? Med anledning att medlemskap i en församlinge betydda medlemsakp i alla församlingar försvinner många församlingars självständiga möjlighet att bestämma villkor för medlemskap?

    Eller ahr jag missat någonting vasentligt här?

  • Christopher

    Är det någon som vet var G-F Kyrkan står i äktenskapsfrågan?

    Med anledning att frågan har varit och kanske kommer att vara viktig så väl splittrande, är det inte viktig att man gör väldigt klart var G-F Kyrkan står i denna fråga? Då blir det enklare att veta om vi vill vara med?

    Med anledning att en medlem i en församling har rätt att bli medlem i alla församlingar, förlorar varje enskild församling rätt att definiera Kyrkans medlems villkor.

    Eller har jag missat någonting väsentligt här?

    • Lasse Svensson

      Hej!
      I förrgår hade en arbetsgrupp kring äktenskapsfrågan sin första träff för att tillsammans fundera kring den frågan och relaterade frågor. Så det jobbas i ämnet.
      /Lasse Svensson, GF

      • Christopher

        Tack för svaret och lycka till! Med anledning att detta är en viktig fråga om en aktivt väsingnelse ifrån kyrkans sida, är det viktig att detta finns med och klar för alla att förstå. Jag är tacksam för svar när arbetsgrupphar är fädrdig med sitt förslag eller slutsats.

      • Christopher

        Hej Lasse,

        Med anldening av att äktenskapsfrågan kan blir avgörande för många församlingars acceptans av GF, kan du eller någon annan förklara varför dessa olika Samfund rörs sig med raket fart beträffande samgående, och snigel fart beträffande avgörande och beslut i viktiga teoligiska frågor som kan, om inte löst, endast bygga in i det nya GF grunden till framtids svårigheter om inte splittring?

  • Christer Daelander

    Kommentarer och synpunkter på förslaget till ”Teologisk grund” för GF-kyrkan
    från missionssekreterarna i SMK, SB och MK

    Vi, missionssekreterare i SMK, SB och MK, vill först och främst uttrycka vår tillfredsställelse för den klart ökade kvalitén som den nuvarande skrivningen i teologisk grund har jämfört med det tidigare dokumentet. Vi skickade in ett gemensamt remissvar på det förslag till grunddokument för GF-kyrkan som togs fram tidigare. Vi tycker dock inte att de synpunkter som vi då betonade som viktiga tagits tillvara tillräckligt i det förslag till teologisk grund som nu presenterats. Vi har dessutom en del nya synpunkter utifrån den nu aktuella texten. Se nedan:

    • Uppdraget (sidan 7 efter stycke 26): Detta är en huvudrubrik i förra versionen av teologisk grund, av samma dignitet som ”Församlingens kraftkällor” och ”Tjänst” och bör så vara och inte en underrubrik till ”Församlingens kraftkällor” såsom det nu är skrivet. Vi tror att detta enbart är en layout-miss.
    • Vi menar att uppdraget är så centralt och bör stå i början av dokumentet efter inledningen. Det är centralt för Kyrkan som helhet och för församlingarnas och de enskilda medlemmarnas liv.
    • Stycke 28: Vi vill på nytt föreslå följande tillägg i texten:”…Med utgångspunkt i Jesu uppdrag och i den helige Andens kraft vill den göra människor till Jesu Kristi lärjungar samt förmedla Guds befrielse och därmed förvandla världen (Matt 28:18-20; Apg 1:8; Luk 4:18-19)…” . Dessa tillägg är viktiga eftersom det inte är så att världen förändras automatiskt genom att människor blir Jesu lärjungar. Det behövs en medvetenhet om uppdraget att förmedla befrielse som berör hela livet och konkreta handlingar för att förverkliga detta. Befrielsen handlar om både andlig befrielse från ett liv utan Gud till ett evigt liv och en dynamisk Gudsrelation genom Jesus i tro. Men det handlar även om befrielse från fattigdom, från ohälsa till hälsa, från orättvisa och förtryck till rättvisa och frihet. I många fall handlar det dessutom om att kyrkan skall samverka med människor av annan tro och det internationella samfundet i att förmedla befrielse nationellt och internationellt. En del av detta omnämns i stycke 29, men vi menar att det är viktigt att befrielseuppdragets perspektiv finns med i den centrala meningarna i början av stycke 28.
    • Stycke 39: Vi är mycket positiva till att kategorin ”Missionärer” finns med i de tjänster som omnämns. Vi tycker dock att placeringen bör vara efter stycke 36 om ”mottagande av diakoner och pastorer från andra samfund” och före ”Kyrkoledare och biträdande kyrkoledare”. Vi tycker att även ”församlingsmusiker” och ”ungdomsledare” bör lyftas upp på något sätt. Baptistsamfundet har ju dessutom avskiljning av församlingsmusiker redan idag. Om dessa kategorier inte kommer med i dokumentets huvudtext bör de omnämnas i kommentardelen.
    • Stycke 4 (inledningen): Vi menar att den urkristna bekännelsen att Jesus är Herre är viktig i GF-kyrkans teologiska grund och bekännelse. Vi föreslår därför följande skrivning: ”GF-kyrkan är en gemenskap av församlingar och en gemenskap av människor som bekänner Jesus Kristus som Herre…”.

    Den 20 januari 2010
    Bimbi Ollberg (MK), Gunilla Ikponmwosa (MK), Per Westblom (SB), Christer Daelander (SB), Ulla Marie Gunner (SMK), Bertil Svensson (SMK)

  • Jonas Eveborn

    Även jag reagerar starkt mot att man väjer för begreppet Jesus är Herre. Visst förstår jag argumentet att vilja bort från negativt laddade hierarkier, men man missar flera viktiga argument i den nuvarande förklaringen.

    Det är helt riktigt att det stora för de första kristna var att byta Herre i sitt liv. Från Kejsaren, som krävde att tillbedjas som en Gud, till Jesus. För denna bekännelse fick man betala med sitt liv. Blir det då inte något historielöst att nu avskaffa en sådan formulering. Lever vi inte även idag i en tid då det är många och mycket som vill bli Herre över våra liv. Att då medvetet bekänna att det är Jesus och ingen annan som är Herre är en fortsatt viktig markering i den kristnes dagliga liv.

    På andra änden om föreställningen om Herren har vi tjänaren och slaven. Bör vi i konsekvensens namn också avfärda föreställningen om Jesus som den lidande tjänaren. Eller Jesu tydliga uppmaning i t ex Mark 10:43-45

    ”Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

    Kan vi omformulera det första och behålla det andra?

    Jag är ingen GT-exeget men visst finns det många kopplingar mellan Gudsnamnet Jahve och Herren (inte minst genom Septuaginta) och Kyrios och Herren i NT?

    Jag kanske reagerar med magkänslan, men den säger mig att den nya föreslagna formuleringen åsidosätter en hel begreppsvärld.

  • Ulla-Mai Ceder Lindberg

    Barnens ställning i församlingen är minst sagt oklar i Teologisk grund för GF-kyrkan. CMedlemskap i församlingen punkt nr 14). Eftersom GF-kyrkan kommer att döpa barn bör dessa också bli medlemmar i församlingen.
    Om inte hamnar vi samma ingenmansland om barnens ställning i församlingen som SMF brottas med sedan ”Familjekyrkostriden” i början av 1950-talet. Man tillämpar barndop, men barnen blir inte medlemmar. Då blev inte det döpta barnet medlem i församlingen. I samband med procesen ”En fri och öppen kyrka” började några församlingar, med Lövgärdet i Göteborg som pionjärförsamling, att låta barnen bli medlemmar. I Teologisk grund för GF-kyrkan står att enskilda församlingen kan godkänna förberedande medlemskap för det lilla barnet som döpts eller välsignats. Det är minst sagt oklart vad som menas med detta. Kommer man att tillämpa tidigare praxis att vissa godkänner barnmedlemskap och andra inte? Och vad händer när barnet blivit ungdom? Kastas det ut då från församlingsgemenskapen om man inte klarat inträdesprovet = bekräftat sitt dop? Dopbekräftelse kan komma när som helst i livet. För mig låter det väldigt oetiskt att inte låta de barn som döpts eller välsignats in i församlingen inte få vara kvar. Tron är en livslång resa och process. Vi bör vara rädda om dem som anförtrotts i vår vård i församlingen. Den som inte vill vara med i församlingen kommer nog att visa det. /Vänliga hälsningar
    Ulla-Mai Ceder Lindberg, ledamot i Stuvstakyrkans församlingsråd, Huddinge

  • Bengt Ekelund

    Några kommentarer till en del av Teologisk grund. Inom citattecken står nuvarande formuleringar

    ”Kyrkan är en, helig, universell och apostolisk”

    Kommentar
    Välj allmännelig i stället för universell.
    Ordet universell är tveksamt om det räcker. Det gamla ordet allmännelig täcker egentligen mer kyrkans väsen. En kyrka för alla snarare än en kyrka i rymden. Ordens relevans rent språkligt är lika svåra.

    ”5. GF-kyrkan har del av arvet från fornkyrkan och kyrkofäderna, den romersk-katolska kyrkans
    mission i Sverige, reformationen samt väckelserörelsernas betoning av den personliga avgöGemensam
    framtid – Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska
    Missionskyrkan”

    Kommentar
    Förslag till tillägg: Kyrkan har också formats av och i dialog med 1900-talets strömningar, både av ifrågasättande och utveckling, vetenskapliga framsteg, inflytande från andra kulturer och traditioner från hela världen, ekumeniskt inflytande, inflyttning och globalisering. Detta har påverkat både liturgiskt och annat språkbruk.

    ”25. Jesus Kristus inbjuder oss till och möter oss i nattvarden. Till nattvarden inbjuds var och en, som söker gemenskap med honom (Upp 3:20).”

    Kommentar
    Skriv: Jesus Kristus inbjuder oss till och möter oss i nattvarden. Till nattvarden inbjuds var och en, som söker gemenskap med honom och varandra(Upp 3:20).
    Gemenskapsmotivet i nattvarden är starkare än den personliga förlåtelsen. Inte minst i vår individcentrerade tid är detta motiv viktigt att lyfta fram i en NY KYRKA.

    ”Nattvarden innehåller bön om Andens närvaro och firas till minne av Kristus och hans försoningsdöd till syndernas förlåtelse. Brödet och vinet gestaltar den generositet och det överflöd som kännetecknar både skapelse och frälsning. Den heliga måltiden kännetecknas därför av tacksägelse, lovprisning och ett levande hopp.”

    Kommentar
    Skriv: Brödet och vinet gestaltar DEN NÅD, den generositet och det överflöd som kännetecknar både skapelse och frälsning.
    Nåden nämns för lite i dokumentet. Det är lätt gjort att använda förlåtelse i stället, men signalerna och betydelsen är något annat. Förlåtelse signalerar misslyckande, nåd signalerar grogrund och växt.

  • http://welcome.to/sven.ohm Sven Ohm

    Jag har med stort intresse läst Teologisk grund för GF-kyrkan och med tillfredsställelse konstaterat att ”de formuleringsansvariga” tagit hänsyn till remisserna. Jag har stor förståelse för svårigheter Ni mött i det uppdraget, men formuleringarna i Teologisk grund är i allmänhet väl avvägda, även om de, kanske med nödvändighet, ibland förlorat i klarhet och skärpa.
    Jag har också läst de insända kommentarerna och sökt tolka varifrån vindarna blåser och vad som ytterligare behöver begrundas.
    Jag vill begränsa mig till ett par kommentarer och förslag till ändringar.
    1 I punkt 24 står det att det i GF-kyrkans församlingar finns olika doppraxis. Det ordet täcker inte det som måste sägas; praxis syftar på praktisk utformning som t ex begjutning eller nedsänkning, spädbarn eller medvetna vuxna medan den faktiska skillnaden främst består i olika dopsyn, vilket jag tidigare utvecklat i artiklar i Sändaren. Enklaste ändring skulle vara att endast utbyta ordet doppraxis mot dopsyn, men det räcker inte. Det måste klargöras vilken den praktiska innebörden är. Kanske kunde texten ändras så som Gunnar Sönnerhed föreslagit: ”I GF-kyrkans församlingar finns olika dopsyner, dels den som bejakar barndopet, dels den baptistiska, där bekänd tro är en förutsättning för dop”.
    Denna ändring kan vara avgörande för en del baptistförsamlingars beslut om medlemskap i GF-kyrkan eller önskan om anslutning till annat samfund.
    2 Under huvudrubriken Tjänst behandlas frågan om ordination eller avskiljning av diakoner, pastorer och missionärer, 33-36 och 39. Där har jag några synpunkter:
    A Vid tal om ordination bör vi först nämna pastorer och därefter diakoner. Bakgrunden är att alla församlingar, som har möjlighet till det, anställer pastorer. När det gäller diakoner är det faktiskt så att Baptistsamfundets församlingar helt nyligen – i ekumeniskt samförstånd – uppmärksammats på sådan tjänst men hittills engagerat ytterst få. De församlingar som haft resurser att anställa mer än en har oftast talat om församlingssyster, ungdomspastor, församlingsmusiker o s v Diakon betyder alltfort sådana församlingsmedlemmar , som i församlingen avskiljts för praktiska insatser. Baptistsamfundet har dessutom faktiskt helt nyligen beslutat att pastorer ordineras och diakoner ( i den nya meningen) och missionärer avskiljs i Allmänna konferensen.
    Vi kan säkert i GF-kyrkan acceptera att inte bara pastorer utan också diakoner ordineras till tjänst i samfundet, men av ovan angivna skäl bör vi först nämna pastorer i samband med ordination.
    B Uppgiften som missionär bör nämnas efter pastorer och diakoner, 39 bör bli 37.
    11-01-25 Sven Ohm

    • Robert Larsson

      Instämmer med Sven att dopet måste förtydligas ytterligare. Det finns två dopsyner, och troendedopet underkänner faktiskt barndopet, även om vi ofta försöker sudda ut det faktumet. Att erkänna att vi har olika syn på dopet gör att vi också kan respektera varandras ståndpunkter!

      Generellt är den nya texten avsevärt bättre än den gamla, även om den blir ganska uddlös när allt ska rymmas. Är det verkligen möjligt, eller ens ösnkvärt att rymma allt i samma kyrka/samfund? För mig är inte organisationen en uppfyllelse av Jesu bön om enhet, utan det är våra hjärtans inställning!

      En annan fundering – är den nya texten verkligen trovärdig när den gamla, som i remissen fick motta mycket kritik, har skrivits av framstående inflytelserika personer i våra samfund? Trats vad församlingarna sagt i remissen finns starka krafter i samfundsledningarna som vill ha en annan typ av kyrka, långt från väckelsearvet.

      • http://www.facebook.com/people/Sven-Ohm/100000218934579 Sven Ohm

        Detta är en avgörande fråga, Robert. Kan vi inte klargöra att vi i GF-kyrkan har har olika syn på dopet och en och annan övrig fråga kan vi aldrig tala om ”ömsesidig respekt”. Allt vi har gemensamt behöver vi inte tala om, det är självklart. Men proberstenen är om vi kan acceptera olikheter. Baptister i både SB och SMK (där de är många) har gått långt när de medger att ”den som tror på sitt barndop” inte behöver döpas som troende. ”Omdop” kan vi inte diskutera. Den som kommer tilll tro och själv vill döpas som troende kan vi inte neka dopets välsignelse.
        Det tycks ibland som om de som har ”formuleringsuppdraget” tar mer hänsyn till SvK, som vi hoppas kunna samarbeta nära med, men inte kan smälta samman med, än till övriga frikyrkor i vårt land, som ser trosdopet som en självklarhet i Skriften såväl som i församlingarnas liv. Det är dem vi avser att på sikt förenas med; vi betraktar de nuvarande planerna för ”en gemensam framtid” som ett steg i rätt riktning, om vi inte skrämmer bort dem med formuleringar de inte kan tänka sig.

        • Robert Larsson

          Jag håller med dig, Sven, i det du säger om dopet. För mig som baptist är det en avgörande fråga, liksom församlingarnas frihet och några frågor till. Tyvärr har jag svårt att se att GF är ett steg mot en enad kyrka. Det finns ingen enighet i exempelvis dopfrågan. Nu vet jag att man från ledningshåll vill skilja på enhet och enighet, men det borde åtminstone finnas en vilja att söka enighet, eller hur? Istället blir kyrkan så bred att allt ryms, även det som inte är förenligt. Konsekvensen blir att konflikter kommer upp i dagen och det riskerar att istället bli mindre enhet. Utifrån det perspektivet hade det varit bättre att bara göra en samarbetsorganisation och inte en ”kyrka”, vilket för oss baptister är väldigt främmande.

          I min församling är det här en stor fråga. Vi är baptister och det finns en stor tveksamhet till GF. Vart ska vi ta vägen? EFK? Eller kanske som en fristående baptistförsamling?

  • Karin Davidsson

    Jag stöder Thomas Kazens kommentar i Sändaren idag ”värna det öppna och människotillvända”. Läs den!. Varför skall vi höja trösklarna för att bli församlingsmedlem? varför stänga ute folk med snåriga regler för det ena och det andra?

    Varför är vi överhuvudtaget så besatta med att räkna in ”medlemmar”, ”tillhöriga”, ”betjänade” etc? Och till vem skall vi redovisa om och när och hur många gånger en person är döpt?

    Antalet medlemmar i Guds Församling (GF?!?) vet nog bara Gud och det kan väl räcka. Om man dessutom vill ha inflytande och ta ansvar i sin den lokala församling så kan man söka medlemskap i lokalförsamlingens ”demokratiska förening” utan större krav än t ex vad punkt 10 säger: ”Församlingen är en gemenskap av människor som bekänner Jesus Kristus som Gud och Frälsare”. Eller kanske bara att man vill tro och delta i församlingen. I övrigt kan intresserade anmäla sig till församlingens adresslista och bli inbjudna och delta oavsett dopstatus….

    • http://www.facebook.com/profile.php?id=524407554 Andreas Kjernald

      Tryckte på fel knapp…

      Jag gillar en öppen kyrka och en människovänd kyrka. Däremot är inte sänkta ”trösklar” en silverbullet lösning. Missionskyrkan tappar ungefär 1000 medlemmar per år och kan man ha mycket lägre trösklar än t.ex. dagens Missionskyrka?

      Jag vill insistera på att nästan alla frågor är teologiska frågor och bör således bearbetas grundligt. När det gäller frågan om dopet och om det spelar roll ”hur många gånger man är döpt” är den första frågan man måste ställa sig, ”Vad är ett dop?”. Om man förstår dop som en handling där Guds nåd på ett alldeles speciellt sätt förmedlas och som dörren in till Guds rike är det omöjligt att tänka sig omdop. Är dopet en helig handling kan man ha en annan syn.

      Men jag vill alltså tydligt säga att djupa teologiska frågor måste behandlas med respekt och allvar. Det vi håller på med är i grund och botten en fråga om evig liv eller död och våra medmänniskor och Gud kräver att vi gör vårt yttersta för att göra rätt och göra bra.

  • Ove Einebrant

    När det gäller punkten 3 i inledningen så skulle jag vilja ha en kortare och tydligare text. Mitt förslag är följande. ”Den kristna tron har sin grund i Kristus och i Bibeln. De apostoliska och nicenska
    trosbekännelserna är sammanfattningar av denna tro. Utifrån dem vill GF-kyrkan betyga sin samhörighet med hela Guds kyrka.”

    Texten blir enklare att förstå när man tar bort onödiga tillägg i meningarna. Bibeln är mer konkret än Den heliga skrift.

    I punkterna 10 och 13 vill jag som många andra ändra ordet ”Gud” till ”Herre”. Att Jesus är Herre är inte bara en bekännelse för en viss tid, det är för mig en evig bekännelse. Då tänker jag särskilt på Paulus ord i Fil 2:9-11

    9. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn,
    10. för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden,
    11. och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

    Här handlar det om hierarki, det är väl det som är själva grejen vad jag förstår.

  • Lars Söderlund

    Vi har i styrelsen i Falun Missionsförsaling kommit fram till att den nya upplagan av den teologiska reflektionen kan vi leva med.
    Visst kan man i det oändliga fila på formuleringar, men…
    Personligen har jag funderat mycket efter vinterkonferensen ;)
    - Undrar hur många dokument och utredningar Abraham hade en gång?

    • Erik Idestrom

      Vi har haft samma diskussion i Karlskoga Missionsförsamlings styrelse och skickat in nästintill likalydande skrivelse till info gemensamframtid.
      Vi kan leva med denna skrivelse, den räcker långt.
      Nu gäller det att börja gå och se framåt. Läs gärna Helen Fribergs brev om den ekumeniska aspekten. Den är viktig.
      Tack för ditt inlägg
      Erik Ideström ordf Karlskoga

    • Mattias J

      John Wimber (som grundade Vineyard-rörelsen) påpekade att när Johannes Döparens lärljungar sänds för att fråga Jesus om han är Messias (Matt 11), så sänder inte Jesus tillbaka dem med ett klargörande av sina doktriner, han svarar inte med att utlägga sin teologi. Han säger ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte tar anstöt av mig.”

  • http://www.facebook.com/CarlSundbergSWE Carl Sundberg

    JAg hade tänkt skriva ett inlägg för några veckor sedan… men det blev till ett dokument som skickats per mail till redaktionskommittén. Tre korta synpunkter vill jag emellertid ventilera här:
    1. Inledning/ 5. ”,den romersk-katolska kyrkans mission i Sverige,” — DEn kyrka som skickade Ansgar o Co till Sverige var knappast Romersk Katolsk. Katolsk var den, men ”romersk katolsk” blev den inte förrän 1054 (ca. 200 år efter Ansgar) då Västkyrkan och Östkyrkan skildes åt. Den kyrka som efter att den blivit rikskyrka verkade i Sverige hade sitt ursprung i Rom, men var då inte att se som en ”missionerande” – i betydelsen ‘utifrån kommande’ kyrka.

    Andra punkten: Ömsesidigt beroende/7 ”GF-kyrkan och församlingarna utgör delar av Kristi kropp i världen. DE hör samman organiskt…”. Jag anser att det är församlingen som är Kristi kropp i världen. I all sin brist är den samtidigt helhet och del. Församlingen ÄR Kristi kropp och dess medlemmar är lemmarna i denna kropp. Förhållandet mellan Kyrka/Samfund och församling är sådant att Samfundet utgör den tjockare gren som i sin ”rymd” hyser församlingarna. De hänger samman som grenarna i ett träd.
    Tredje Punkten: Tjänst/Pastorer/35: ”Pastor ger tystnadslöfte om sådant som anförtros i bikt eller…”. Tystnadslöftet är inte ett löfte i förhållande till konfidenten. Tystnadslöftet avges under ordinationen som svar på frågan ”Lovar du att inte röja…”. Det är alltså ett löfte avgivet inför Kyrkan/samfundet och har därför oerhört stor ”tyngd”. Däremot kan pastor kanske ge en försäkran till konfidenten att det som yppats är en förborgad hemlighet, men denna försäkran kallas inte ”tystnadslöfte”.

    F.ö. anser jag att många punkter i TG är ”Pratiga” och ibland nästan ”Mini-predikningar. Jag anser att TG skall vara kortfattad och tydlig. Kommitten har jobbat bra men tidspressen är inte bra!

    • Mattias J

      Jag har också påpekat i mail att ”diakon/pastor ger tystnadslöfte” kan uppfattas som att tystnadslöfte endast gäller om det uttryckligen givits i det aktuella samtalet.

      • Magnus Kronberg

        Tystnadslöftet, bikthemligheten, gäller endast i samtal där detta framgår klart för både pastor och konfident. Man kan inte dra pastorn åt sidan under ett kyrkkaffe och slänga ur sig något i förbifarten och tro att det ligger under tystnadslöftet.

  • Stefan

    Jag förstår inte frasen ”i gemenskap med de övriga personerna i gudomen” (1). Är det kyrkan som är i gemenskap med de övriga personerna i gudomen (och alltså upphöjts till gudomsperson)? Eller är det Gud som är i gemenskap med de övriga personerna i gudomen (och vilka är i så fall de övriga personerna)?

  • Stefan Albinsson

    I punkt 11 står det ”Guds församling framträder på olika sätt och är tydlig och synlig i omvärlden.” Är det inte snarare en förhoppning än ett faktum?

  • Stefan Albinsson

    I punkt 5 står det att GF-kyrkan har del av arvet från den romersk-katolska kyrkans mission i Sverige, men före 1054 kan man väl inte riktigt tala om en särskild romersk-katolsk kyrka? Förslag: ”Den medeltida kyrkans mission i Sverige”.

  • Stefan Albinsson

    Mer om punkt 5: ”Den har sina historiska rötter i…” Förslag: ”Den har sina historiska och teologiska rötter i…”

  • Camilla Malm

    Göteborg 2011-01-29

    Synpunkter på ”Teologisk grund för GF-kyrkan”
    Från Johannebergs missionsförsamling i Göteborg

    • Vi tycker att det finns en riktning mot en generellt lite öppnare skrivning och det tycker vi är bra. För oss är det oerhört viktigt att talet om församling och att höra till blir så inkluderande som möjligt
    o Att begreppet tillhörig i relation till medlem är bortplockat för vuxna är bra
    o Att det finns en möjlighet att bli medlem i väntan på dopet är bra

    • Däremot är vi fortfarande mycket angelägna om att ändra skrivningen kring ”Medlemskap i församlingen” vad gäller små barn. Vi är undrande inför dagens skrivning och har svårt att läsa mellan raderna. För oss är det naturligtvis nödvändigt att vår syn på små barns fulla medlemskap inkluderas i den nya kyrkan. Denna syn delar vi ju med hela svenska kyrkan, som vi ju har ett så nära samarbete med. Vi har ju sedan 20 år skrivit in barn som fullvärdiga medlemmar och vet ju att det förekommer i många församlingar. Vi utgår ifrån att vi i våra stadgar fortfarande kan skriva in små barn, men tycker att det är helt rimligt att den möjligheten också inkluderas i den teologiska grunden. Det finns två alternativ
    o I avsnitt 13 kan, före sista meningen, göras ett tillägg: Församling kan besluta att barn, som döps eller välsignas i församlingen, på föräldrars önskan, välkomnas som medlemmar.
    o Eller så kan man i 14 skriva: Församling kan besluta att barn, som döps eller välsignas i församlingen, på föräldrars önskan, välkomnas, antingen som medlemmar eller som förberedande medlemmar. Då måste den följande meningen kortas av och sluta med” …fram till ett eget ställningstagande för Kristus.”

    Barnmedlemskapets inkluderande i den nya kyrkan är för oss ett oerhört viktigt uttryck för en levande teologisk reflektion i vår församling och ett uteblivande av denna möjlighet skulle minska vår trovärdighet som lokal kristen församling.

    För Johannebergs missionsförsamling

    Staffan Skarrie
    Birgitta Rynäs
    Camilla Malm

    • Mattias J

      Jag är uppriktigt nyfiken på vilket sätt avsaknad av barnmedlemskap minskar trovärdigheten?

      • Peder

        Ja, jag uppfattar det snarare som att barnmedlemskap minskar trovärdigheten som folkrörelse och ”frikyrka” – i motsats till Svenska kyrkans slentrianmedlemskap.

  • Stefan Albinsson

    I punkt 16 står det först att Guds ord har på olika sätt och i olika skeenden uppenbarats i historien. Men sedan står det ”Bibeln, Guds ord, är nådemedel…”, Föreslår att meningen istället lyder: ”Bibeln är nådemedel…”

    • Stefan Albinsson

      Det ska vi naturligtvis inte. Fader-Son har sina djupa rötter i både GT och evangelierna och uttrycker den särskilda status som en förstfödd son åtnjöt. Vi kan tycka vad vi vill om de bibliska författarnas androcentriska samhällssyn, men det är där vi har bakgrunden till Fader-Son. ”Fader” kan alltså inte bara bytas ut mot ”Förälder”, och ”Son” kan inte bytas ut mot ”Barn” utan vidare. Däremot ser jag ingen anledning till varför man ska använda maskulin ändelse om Gud, såvida vi inte tror att Gud är en man. Och inte ens då, eftersom det nuförtiden går utmärkt att skippa e-ändelser till förmån för a-ändelser också när det hanldar om maskulina ord.

      • Anonym

        ”Herren”…?

        • Stefan Albinsson

          ???

          • Anonym2

            !!!

      • http://www.facebook.com/profile.php?id=524407554 Andreas Kjernald

        Jag håller med om att man inte bara kan byta ut ”Fader” och ”Son” till något annat bara för att man tror att Bibelförfattarna hade en alltför andocentrisk samhällssyn.

        Det har ju vi också isåfall…och jag skulle vilja hävda att Bibeln och dess författare måste/bör/ska anses vara inspirerade av Helig Ande på ett sätt som innebär att det dom skrev var vad Gud vill ha sagt, typ 2 Tim 3:16.

        Och vi är nog alla överens om att vi INTE är det i våra försök att skriva om eller redigera eller byta ut. Eller?

    • Stina

      Eftersom Bibeln inte är Guds ord?

  • Stefan Albinsson

    Genomgående i texten står det ”den treenige Guden” (maskulinum). Föreslår istället: ”den treeniga Guden” eller ”treenig Gud”.

    • Anonym

      Ursäkta, men vad vore syftet?
      Skall vi ändra Fadern och Sonen till Föräldern och Barnet också???

  • Stefan Albinsson

    Punkt 25. ”Nattvarden innehåller bön om Andens närvaro.” Innebär det att epikles alltid måste förekomma i det nya samfundets nattvardsfiranden, eller övertolkar jag?

  • Hans-Bertil Jönsson

    Ordet kraftkällor för inte mina tankar till dop och nattvard. Det kan vara gudstjänsten, bibelstudium, retreat m.m. Sakrament är ett inarbetat och internationellt ord vilket också har en historisk förankring och en känsla av kontinuitet. Kraftkällor känns mer flyktigt och kan skifta från tid till tid.
    Jag föredrar sakrament. Hans-Bertil Jönsson i Växjö.

  • Kristian Holmgren

    ”Teologisk grund” känns som ett steg framåt jämfört med det tidigare förslaget ”Gemensam grund”. Här tar jag tillfället i akt att lyfta fram tre punkter för begrundan.

    1) Dokumentets status
    Jag kan inte läsa mig till vilken status ”Teologisk grund” ska ha för den nya kyrkan och dess församlingar. Kanske har jag missat någon information någonstans. I det förslag som församlingarna fick på remiss kopplades ”Gemensam grund” samman med stadgarna med en mindre lyckad formulering: ”GF-kyrkan är ett kristet trossamfund, en sammanslutning av församlingar som anslutit sig till Gemensam grund.” (§1)

    Detta kan uppfattas som att Gemensam grund skulle vara en typ av bekännelseskrift som församlingarna skulle ansluta sig till eller rent av anta i dess helhet. Jämför detta med Missionskyrkans stadgar §1: ”Svenska Missionskyrkan är ett kristet trossamfund, en gemenskap av lokala församlingar, som delar den församlings- och kyrkosyn som anges i kyrkans grundsatser.”

    Det är en avsevärd skillnad på att ansluta sig till en teologisk grund och att dela en församlings- och kyrkosyn.

    2) Guds ord
    Inte för att jag vill hävda att SMK:s konstitution varit allena saliggörande (den är tvärtom onödigt mångordig i sin sista (?) variant från millennieskiftet), men när det gäller Guds ord finns i grundsatserna från 1964 en klassisk formulering som varit en fyrbåk för många i de teologiska dimmorna. Där heter det att samfundet betraktar den Heliga Skrift såsom enda rättesnöre för tron och dess tillämpning i lära och liv. Och: ”Inom denna ram råder frihet för den enskilde att under Andens ledning söka klarhet i läro- och tolkningsfrågor.”

    I konstitutionen från 1999/2000 återfinns formuleringen, men inte lika pregnant, i grundsatserna: ”Varje enskild kristen har frihet att söka klarhet i tolkningen av Guds ord.”

    I ”Teologisk grund” har denna den enskildes frihet tonats ned till förmån för gemenskapen: ”Var och en som möter Guds ord har att, tillsammans med andra i församlingen under Andens ledning, tolka och vägledas av det” (punkt 16).

    Ja, jag håller med; vi behöver varandra när vi läser och tolkar Bibeln. Men det står inte i motsättning till den enskildes frihet att under Andens ledning söka klarhet i läro- och tolkningsfrågor. Det är när denna frihet finns som mötet kring ordet blir fruktbart.

    3) Uppdraget
    Som kyrka och församling har vi ett särskilt ansvar för Guds sargade värld. Men Gud verkar även utanför församlingen genom alla människor av god vilja. Och han är den som upprätthåller sin skapelse. Ur det perspektivet blir en av formuleringarna om uppdraget (punkt 28) försnävande: ”Med utgångspunkt i Jesu uppdrag och i den heliga Andens kraft vill den /kyrkan/ göra människor till Jesu Kristi lärjungar och därmed förvandla världen.” Stryk ordet ”därmed”.

  • Elisabeth Tullhage

    Hej! Vet ni att servern låg nere i går kväll 31jan? Vi hade planerat att ta upp teologisk grund på vårt smågruppsmöte som vi hade igårkväll och visa dokumentet som en utgångspunkt för diskussionen och ev skicka in våra kommentarer. Nu blev det svårt, eftersom vi inte alla kunde ha samma material att utgå ifrån. Därför skriver jag inga kommentarer här. Hälsn Elisabeth

  • http://www.facebook.com/people/Sven-Ohm/100000218934579 Sven Ohm

    Teknisk miss. Mitt inlägg finns på annan plats

  • http://www.facebook.com/people/Sven-Ohm/100000218934579 Sven Ohm

    Tekniskt missöde. Min kommentar finns på annan plats,

  • Goran Sundquist

    Teologisk grund för GF-Kyrkan 11/2 2011.
    Någon uttryckte sig om den tidigare skrivningen ungefär så här: ”detta kan vi leva med”
    Med den ”nya” grunden kan jag inte bara leva, utan också glädja mig och känna ett stort hopp inför en efterlängtad kyrkobildning till sommaren.
    Jag hade hoppats att slippa uttrycket tillsyn om församlingarnas uppdrag gentemot samfundet, och det blir lite omständigt i förklaringen kring dopbekräftelse och dopförnyelse, vilket verkar få sin förklaring i kommentarerna. detta till trots är jag mer än nöjd. Hoppas att denna lyhördhet kan smitta hela GF-kyrkan, då kan en ljusnande framtid bli vår… Nu är det min förhoppning att vi är många som känner att vi kan stämma in i denna hyllning.

  • Rune W Dahlén

    I remissen stod det: ”Den ordinerade tjänsten hör till kyrkan och tar sig uttryck i aktiv tjänst i församling genom diakonala eller pastorala uppdrag men behöver inte vara av anställningskaraktär.”

    Tyvärr kan jag inte hitta något motsvarande i Teologisk grund. Tråkigt, för jag tyckte nämligen att detta var väldigt bra.

    Bakgrunden för Missionskyrkans del är att diakonkandidater kan ordineras utan att ha någon tjänst i kyrkan. För pastorskandidater är det inte så. Grundhållningen är istället att första tjänst för en pastor är en anställning på minst 40 % i en lokal församling tillhörande Svenska Missionskyrkan. Undantag kan medges i samråd med kyrkan, men det gäller fortfarande att ha någon form av avlönad pastorstjänst.

    Undrar om det inte är dags att ändra på detta. Se argumenten på http://blipastor.nu/rune/2011/02/hur-blir-det-med-ordinationen/#comment-29

  • Stefan Nilszén

    ”En kyrka för hela livet”

    I nuvarande kontitution för Svenska Missionskyrkan finns fina formuleringar om att man vill vara en kyrka för hela livet. Dessa saknar jag i de nyskrivna dokumenten.

    Så här heter det i nuvarande Kyrkoordning: ”Svenska Missionskyrkan vill vara en kyrka för hela livet. Genom samverkan mellan församlingarna i varje distrikt
    erbjuder den förkunnelse, själavård och bikt samt barnvälsignelse,
    dop, konfirmation, vigsel och begravning.”

    Och varför hittar jag inget om ”konfirmation, vigsel och begravning”?

  • Håkan Dersell

    ”Kyrkoledare och biträdande kyrkoledare
    40 …. Kyrkoledaren, som är GF-kyrkans andliga ledare och främsta företrädare…” (Teologisk grund för GF-kyrkan Gemensam Framtid – Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan Publiceringsdatum: 2011-02-11)

    Ӥ9 Kyrkostyrelsen
    2. Kyrkostyrelsen leder, planerar och organiserar, tillsammans med kyrkoledaren, GF-kyrkans arbete i enlighet med beslut i kyrkokonferensen….” (Förslag till Stadgar för GF-kyrkan Gemensam Framtid – Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan Publiceringsdatum: 2011-02-11)

    SYNPUNKTER PÅ LEDARSKAPET
    Ingenstans förklaras uttryck ”andliga ledare”, vilket är förvirrande. Här lämnas olyck-ligtvis utrymme för egna tolkningar.

    Ordet ”andliga” legitimerar tyvärr den gnostiska irrlärans dualistiska grundsyn. Denna irrläras ledarsyn är auktoritär och därmed motstridig mot mångas synsätt. Gnostiker menar, att sanningar förmedlas av en andlig elit. Detta är ledare som fått andlig superkunskap. Vanligt folk är diskvalificerade att pröva deras superandliga budskap. Därför förmedlar de i princip enbart sina budskap till människor och samtalar inte med dem(jfr. Livets Ord, Uppsala).

    En ”andlig ledare”, vill stadgarna framhålla, är en annorlunda ledare i Guds församling. ”Andlig” brukar betyda en som sysslar med något övernaturligt. Det andligt övernaturliga står då för något som strider mot förnuftet, är obevisbart och abstrakt. En ”andlig ledare” har redovisningsansvar inför Gud.

    En kyrkoledare i GF-kyrkan skall vara ledare i två världar samtidigt, både den övernaturligt andliga och i den naturligt föreningsmässiga delen av kyrkan. Kyrkostyrelsen sysslar, enligt stadgarna, däremot enbart med ett naturligt ledarskap och har redovisningsansvar inför GF-kyrkans medlemmar (kyrkokonferensen).

    Denna uppdelning av tillvaron i ett diversum – istället för ett enda helt universum – är precis vad de många i våra kyrkor gör som är influerade av gnosticismens dualism. En kyrka som enbart lever i andra och tredje trosartiklarna, och som saknar skapelse och antropologi, bejakar en sådan uppdelning. ”Monofysetismen är en irrlära” , hävdar prof. Gustaf Wingren med stöd från fornkyrkans kyrkofader, Ireneus av Lyon.

    Denna uppdelning finns i dagens Frikyrkor och styrdokumentets bristande styrförmåga i detta avseende kan komma att skapa ledningsproblem.

    Förslagen till styrdokument för GF-kyrkan är otillfredsställande,
    • då uttrycket ”andlig ledare” i stadgeförslaget är opreciserat
    • därför att uppdelningen av ledarna, i ”andliga” och någonting annat, är gnos-tisk villolära. Uppdelningen avslöjar frånvaro av skapelsesyn och antropologi – grund i första trosartikeln.
    • eftersom förslaget till styrdokument antyder att församlingens ledningsgrupp har skiftande uppdragsgivare
    Bristerna bidrar till onödiga konflikter och tär på ledarnas energikapital!

    Jag hoppas dessa synpunkter kan komma att beaktas då förslag till församlingsstadgar för GF-kyrkan skall sammanställas, så att en församlingsföreståndare kan slippa leva i konflikt mellan föreningsstrukturen och församlingen. Föreningsstrukturen är en borgerlig inrättning vilket inte församlingen är.

    Denna konflikt har blivit tydligare sedan församlingarnas medarbetare bildat fackförbund. Arbetsgivaren kan, ur arbetsrättslig synvinkel, enväldigt bestämma församlingsföreståndarens arbetsbeskrivning. Samtidigt förväntas att församlingsföreståndaren skall vara herde och verksamhetsledare för sin arbetsgivare. Att vara ”andlig ledare” måste konkretiseras!!

    Det demokratiska ledarskapet är evangeliskt, men inte föreningsstrukturen! Det är inte självklart demokrati för att man följer föreningsstrukturen. Alldeles för många har lärt sig kringgå demokratin – en röst åt var och en – i föreningsstrukturen. Bakom kulisserna bildar man allianser, utdelar tjuvnyp och försätter människor i tacksamhetsskuld för att få dem att framföra ”rätt” synpunkter. Vi behöver mötesformer så att fler än de vanliga talarna framträder då ordet förklaras fritt. Vi behöver uppfinna nya uttryck för demokrati i vår nya GF-kyrka än den traditionella föreningsformen, så att församlingen kan bestå som en demokratiskt styrd församling, utan dessa ledningskonflikter.

    Håkan Dersell, pastor och föreståndare i Ölands Missionsförsamling

    • Sören Johansson

      Har gnosticismen monopol på ordet ”andlig”?

      Jag håller med om att det är bra att konkretisera innehållet i att vara ”andlig ledare” och att vi behöver tänka till ordentligt om de konfliketer och problem som uppkommer omkring föreningsstrukturen m m.

      Men bara för att ett ord (andlig) kan missförstås tycker inte jag att man skall undvika det. Det är bättre att använda ett sådant ord mycket så att det fylls med ett bättre innehåll. Grunddokument och stadgar är väl till sin natur ganska kortfattade dokument (om man inte är metodist) och kan därför inte innehålla tydliga definitiner på alla ord som används i dessa dokument. Skrivningar om historiska rötter, Guds ord och annat i grunddokumenten ger en god grund för att tolka ordet ”andlig” på ett kristet och inte gnostiskt sätt.

      F ö är det rätt att undvika det dualistiska diket. Dock får man akta sig så att man inte hamnar i det andra diket med monism, att allt inklusive ondskan kommer från Gud. Jag har inte hittat något bra ord för en kristen halvannansyn (1,5) på tillvaron.

      • Håkan Dersell

        Per definition skall en konstitution var skriven så att man undviker tolkningar av texten. Den skall vara vägledande för GF-kyrkan och bidra till att vi håller ihop kyrkan.

        Uttrycket ”andlig ledare” kan mycket väl konkretiseras. Det bör konkretiseras för att undvika inre spänningar, inte öppna för olika tolkningar av GF-kyrkans ledarsyn och utestänga gnosticismens uppdelning av tillvaron. Vår teologi bör alltid ta sin utgångspunkt i skapelsen, precis som vår bibel och apostoliska trosbekännelsen.